Vem kan ingå avtal?
Alla som är över 18 år har rätt att ingå avtal. Den som är under 18 år och omyndig kan inte själv ingå avtal. Det krävs att förmyndaren, normalt föräldrarna, ger sitt samtycke till det avtal som den omyndige vill ingå för att det ska bli giltigt. Det är upp till den som ingår avtal att försäkra sig om att den andra parten är myndig eller har förmyndarens samtycke.
Det finns två undantag från kravet att man ska ha fyllt 18 år för att själv få ingå avtal. Från 16 års ålder har man rätt att bestämma över pengar som man tjänat själv. Den som har eget hushåll före 18 års ålder har vidare rätt att handla för till sitt hushåll. Undantagen gäller bara kontantköp. Den som är under 18 år har aldrig rätt att ingå kreditavtal.
Gällande lagar och praxis
- Föräldrabalken, 9 kap
- RH 1988:82
Avtal är bindande
Huvudregeln är att ett avtal mellan två parter är bindande, oavsett om det är skriftligt eller muntligt. Avtal kan göras på många olika sätt, men principen är densamma. Bindande avtal föreligger när ena parten har lämnat ett anbud som mottagaren har accepterat. Men skulle köparen och säljaren bli oense, är en muntlig överenskommelse svår att bevisa. Då är ett skriftligt kontrakt att föredra. I speciella fall krävs skriftliga avtal, till exempel när man köper en fastighet eller en bostadsrätt.
Bindande avtal ska fullföljas, och kan inte ensidigt ändras eller upphävas. Ensidiga tillägg till överenskommelser är således inte heller tillåtna. Ett exempel på detta är företag som i efterhand tar ut faktureringsavgifter eller expeditionsavgifter utan att man kommit överens om detta när köpet blev bindande.
De vanligaste avtalen om till exempel köp av varor och tjänster är reglerade i tvingande konsumentskyddande lagstiftning. Att lagarna är tvingande till konsumentens förmån innebär att företaget inte kan ge konsumenten sämre villkor än vad lagen säger. Ett villkor som är sämre för konsumenten än reglerna i konsumentköplagen är inte bindande för konsumenten.
Gällande lagar och praxis
- Avtalslagen, 1 kap
- NJA 1981 s 1072
Standardavtal
Standardavtal är massavtal som har upprättats i förväg av säljaren. Standardavtalet har för- och nackdelar. Köparen har ofta små möjligheter att ändra på köpevillkoren. De finstilta texterna i standardavtalen lockar sällan till läsning, vilket gör att konsumenten kan förbise väsentliga avtalsvillkor.
Fördelar med standardavtal är att det kan vara enkelt för parterna, och att villkoren ofta är skräddarsydda för den typ av avtal som det handlar om. Det finns dock en risk att den som upprättat avtalet har gjort avtalet mer fördelaktigt för sin del än för köparens.
Vare sig köparen har läst villkoren eller ej, är han eller hon i regel bunden av dem. Det enda som krävs av säljaren är att han har hållit villkoren tillgängliga för kunden före köpet. Om ett avtal är oskäligt eller oklart formulerat finns det regler som säger att avtalet kan ändras till konsumentens förmån.
Gällande lagar
- Avtalslagen, 36 §
- Lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, 10-11 §§
Ogiltighet och oskäliga avtalsvillkor
Ogiltighet
Av flera olika skäl kan hela avtalet, eller vissa villkor, förklaras ogiltiga. Avtal som till exempel tillkommit under tvång (hot) eller när säljaren tigit om viktiga fel (svek) gör avtalet ogiltigt. I praktiken ställs kraven på graden av tvång och svek mycket högt, varför dessa lagregler sällan kommer till användning.
Avtalsvillkor som strider mot till exempel konsumentköplagen eller andra tvingande konsumentskyddande lagar är också ogiltiga. Om ett avtal är ogiltigt har man normalt rätt att lämna tillbaka det man fått. Köparen lämnar till exempel tillbaka varan och säljaren lämnar tillbaka pengarna. När ett villkor strider mot tvingande lag, bortser man från villkoret och tillämpar lagens regel i stället.
Gällande lagar
Oskälighet
Se artikeln om Avtalsvillkor.
Vad säger EU?
Skyddet mot oskäliga avtalsvillkor gäller inom hela EU. I ett särskilt EG-direktiv sägs att medlemsländerna ska ha ett system som förbjuder oskäliga villkor. I direktivet finns 17 exempel på villkor som är oskäliga om inte särskilda skäl talar däremot. Lite förenklat innehåller listan följande exempel (en utförligare beskrivning hittar du i artikeln Avtalsvillkor):
- Friskrivning vid personskada
- Begränsning av konsumentens rätt vid kontraktsbrott
- "Haltande bundenhet" av visst kvalificerat slag
- Ensidigt förverkande av förskott
- Oproportionerlig ersättning för utebliven betalning
- Ensidig rätt till godtycklig uppsägning; rätt för näringsidkaren att behålla förskott vid egen uppsägning
- Uppsägning av avtal med obestämd varaktighet utan rimligt varsel
- Automatisk förlängning av avtal med bestämd varaktighet
- Bundenhet utan insyn i avtalsvillkoren
- Ensidig villkorsändring utan angivet giltigt skäl
- Ensidig ändring av egenskap hos vara eller tjänst utan giltigt skäl
- Pris fastställs eller höjs vid leverans utan rätt för konsumenten att frånträda avtalet
- Ensamrätt för näringsidkaren vid tillämpning och tolkning
- Begränsning av befogenhet för representant; villkor om iakttagande av formkrav
- Ensidig fullgörelseplikt
- Rätt att företa överlåtelse som kan minska konsumentens säkerhet
- Konsumentens rätt att gå till domstol inskränks; tillgång till bevismedel inskränks orättmätigt; bevisbördan läggs oriktigt på konsumenten.
Priset
Priset är ett viktigt villkor. Det är upp till säljare och köpare göra upp om priset för en vara eller en tjänst. En handlare får bestämma till vilket pris han vill sälja en vara till kunden. Kunden avgör om han eller hon vill köpa varan till det priset. Här råder avtalsfrihet.
Säljaren är normalt inte bunden av de prisuppgifter han lämnat i sin marknadsföring av varan. Det är alltså det pris som kunden och säljaren kommer överens om som gäller. Lämnar säljaren en felaktig prisuppgift i sin marknadsföring kan konsumenten i vissa fall få ersättning för kostnader som han eller hon har haft p g a den vilseledande annonsen, till exempel en onödig resa till butiken.
Negativ avtalsbindning
Man måste acceptera ett avtal för att vara bunden av det. Det innebär att man inte kan bli bunden på grund av sin passivitet. Negativa säljmetoder där säljaren skickar fakturor eller varor till en köpare som inte har beställt något är därför inte tillåtna.
En snarlik köpform, som däremot är accepterad, är de abonnemangsliknande avtal som bland annat bokklubbar brukar ha. Kunden får då regelbundet bokpaket, om han eller hon inte före varje utskick tackar nej. Skillnaden är att kunden från början måste ha ingått ett abonnemangsavtal där det tydligt framgår att klubben tillämpar sådana säljrutiner.
Gällande lagar
