”Tydligare regler ska minska tvister med hantverkare”

Nyligen lämnade Konsumentverket in en rapport till regeringen med förslag på flera åtgärder för att komma till rätta med problemen som drabbar konsumenter när de anlitar hantverkare.

Bakom förslagen ligger flera utredningar som visar att marknaden för hantverkstjänster upplevs som en av de mest problematiska för landets konsumenter. Det är svårt att välja och jämföra hantverkare och man blir ofta missnöjd med priset och kvaliteten. Klagomål på hantverkstjänster har under flera år toppat statistiken hos den kommunala konsumentvägledningen.

Det är svårt att bilda sig en uppfattning om tjänsten och det är nästan omöjligt att på förhand skaffa sig en klar bild av det färdiga resultatet. Det gör det besvärligt att jämföra och köpa hantverkstjänster.

För hantverkaren kan arbetet i fråga vara ett dussinarbete som sker utifrån yrkeskunnande, branschpraxis och praktiska lösningar. Förväntningarna på det slutliga resultatet kan därför skilja sig åt ordentligt på grund av helt skilda verklighetsbilder med utgångspunkt i helt olika kunskaper och erfarenheter.

I de fall arbetet påbörjas utan en klar och samstämmig uppfattning om vad som ska göras är risken för missnöje stor. Trots det är det mer regel än undantag att arbeten saknar skriftliga avtal som reglerar omfattning, tidsramar och kostnader.

Det gagnar varken hantverkare eller konsumenter att tvista om slutresultat och pris på ett uppdrag. Därför skulle det gynna båda parter om det går att minska informations- och kunskapsgapet mellan konsument och hantverkare.

Det är anledningen till att vi nu föreslår en hittills oprövad form av samverkan mellan konsumentintressen, hantverkare och myndigheter för att forma en gemensam standard för hur information före, under och efter ett hantverksarbete ska ske.

En samlad standard för tjänsten skulle underlätta och förtydliga spelreglerna mellan konsument och hantverkare före, under och efter ett arbete. Det skulle även förtydliga hur olika hantverkare inom olika yrkeskategorier ska samsas vid större arbeten.

Traditionellt har tonvikten kring standardisering legat på varor, men utvecklingen går mer och mer mot att standardisera tjänster. Mot bakgrund av problembilden bör en standardisering av väl valda delar av arbetsprocessen kunna förbättra förutsättningarna vid köp av hantverkstjänster.

Sveriges Standardiseringsförbund har nyligen initierat ett arbete med att utveckla en samlad svensk strategi för standardisering. I samband med detta har frågan om att utveckla en nationell variant av den framgångsrika Nya metoden som används inom EU för standardisering väckts. I stället för att myndigheter utfärdar föreskrifter, allmänna råd eller träffar branschöverenskommelser med respektive delbranscher träffas representanter för de olika intressena gemensamt i en standardiseringskommitté för att utveckla en gemensam lägsta nivå för vad som bör gälla mellan konsumenter och näringsidkare på marknaden.

Först på tur blir i så fall en standardisering av hantverkstjänster. Om myndigheter, näringsliv och konsumentföreträdare kommer överens om en sådan standard kommer den att etablera vad som är ”god sed på marknaden”, vilket leder till färre missförstånd och tvister mellan konsumenter och hantverkare.

Till exempel skulle risken för oklarheter minska mellan konsumenter och hantverkare om vad som ingår respektive inte ingår i en beställning. I dag är det många konsumenter som vittnar om att de valde entreprenör utifrån vem som var billigast, men fick en chock när det visade sig att allt inte var medräknat.

En standardisering av dessa tjänster skulle göra det lättare för konsumenten att, utan förkunskaper, ta ställning till offerter från olika entreprenörer. Detta skulle också gynna branschen eftersom alla företag skulle tävla på lika villkor.

Vår förhoppning är att utvecklingen av en standard för hantverkstjänster ska följas och värderas så att såväl myndigheter som näringsliv kan få ett bra faktaunderlag för beslut om och när standardisering enligt Nya metoden kan vara ändamålsenlig även i ett nationellt sammanhang. Det här är särskilt intressant för Lunds universitet, som håller på att bygga upp en centrumbildning för standardiseringsforskning som i dag har få motsvarigheter i världen.

Om försöket lyckas minskar konsumenternas problem med någon av de svåraste och många gånger dyrbaraste investeringar man gör samtidigt som regelbördan för företagen kan hållas nere.

Oschysta spelare på marknaden svärtar ned branschens rykte och snedvrider konkurrensen. Om vi kan etablera en god sed, ”best practice”, på marknaden vinner alla på det, förutom de oseriösa företagen.

Gunnar Larsson, generaldirektör Konsumentverket

Jan Byfors, chef för teknisk utveckling på NCC, ordförande för Sveriges standardiseringsförbund

Charlotte Nilsson, vd SIS

Thomas Kalling, professor, föreståndare för Standardisation research centre, Lunds universitet