Märkning av textila produkter

För företag

Kraven för märkning ser olika ut beroende på vilken typ av textilprodukt det är. Det är fiberförordningen, även kallad textilförordningen, som är det centrala regelverket på området. Förordningen kompletteras med standarder.

Om fiberförordningen

Syftet med fiberförordningen, även kallad textilförordningen, är att säkerställa att EU:s konsumenter får korrekt och enhetlig information och att EU:s kläd- och textilmarknad fungerar smidigt.

Fiberförordningen omfattar produkter som uteslutande består av textilfibrer som till exempel klädesplagg och även produkter som behandlats på samma sätt som textilprodukter, exempelvis möbel-, paraply- och markistyg, textila inslag i det övre skiktet i golvbeläggningar, madrassbeläggningar och beläggningar på campingartiklar. 

Det finns vissa undantag: förordningen ska inte gälla textilprodukter som läggs ut på entreprenad till personer som arbetar i hemmet eller till fristående företag som utför arbete med tillhandahållet material utan att detta överlåts mot betalning. Förordningen ska inte heller gälla skräddarsydda produkter som tillverkas av skräddare som är egenföretagare. 

I fiberförordningen finns förteckningar över benämningar på textilfibrer, exempelvis ull, silke, bomull, lyocell, elastan och melamin. Observera att beteckningen bambu inte finns med i bilagan och därför ska istället viskos användas. Benämningarna finner du i bilaga I.

Varor gjorda av läder omfattas inte av fiberförordningen i och med att de inte räknas som textilprodukter. Om en textilprodukt innehåller icke-textila delar av animaliskt ursprung ska det anges genom att texten "Innehåller icke-textila delar av animaliskt ursprung" står på etiketten eller märkningen.

Märkning av textila produkter 

  • Textila produkter ska förses med etikett eller märkning med information om deras fibersammansättning när de tillhandahålls på marknaden.
  • Etiketten och märkningen ska vara hållbar, lätt att läsa, synlig och lätt att komma åt. I de fall en etikett används ska den vara ordentligt fastsatt. Om produkten har ett ytteremballage ska informationen även finnas tillgänglig på detta.
  • En textilprodukt ska etiketteras eller märkas med namnet på och viktprocent för samtliga ingående fiberslag i fallande ordning. Ytterligare information finns i artiklarna 7–11 i förordningen.
  • Produktens textilfibersammansättning ska anges så att den är lätt att läsa, synlig och tydlig. Texten ska vara enhetlig i fråga om storlek, stil och typsnitt. Det gäller i kataloger och annan reklam, på förpackningar, etiketter och annan märkning. Informationen om vilka textilfibrer produkten innehåller ska vara klart synlig för konsumenten före köpet, även när köpet sker på nätet. Mer om textilfibersammansättning finner du i artiklarna 5,7, 8 och 9 i förordningen.
  • Etiketten eller märkningen ska vara på svenska om produkten ska finnas på den svenska marknaden.
  • Fibersammansättningen för textilier som exempelvis broderade textilier, korsetter, sammet och plysch ska anges enligt bestämmelserna i bilaga IV.

Undantag från fiberförordningen

Vissa produkter kan ha en gemensam märkning, det vill säga en enda etikett för flera produkter, exempelvis näsdukar och dammtrasor. Läs mer i bilaga VI i fiberförordningen.

Det finns även vissa produkter som inte behöver märkas eller etiketteras. Det kan exempelvis vara konstgjorda blommor, damasker, blixtlås, äggvärmare och sminkväskor. Listan över de produkterna hittar du i bilaga V i fiberförordningen. 

Fibersammansättningen av textilier som säljs som metervara får anges på tyglängden eller rullen.

Vissa delar av produkten ingår inte vid bestämning av fibersammansättningen. Det kan exempelvis vara stadkanter eller kantband och garneringar som inte är en väsentlig del av produkten. Av bilagan VII framgår vilka delar som inte ska beaktas.

Konsumentverket ger inte förhandsbesked

Konsumentverket kan inte lämna förhandsbesked på hur en produkt ska etiketteras eller märkas.

Relaterad information

Mer information om regler för textil- och klädesindustrin på Europeiska kommissionens webbplats

Information om branschorganisationer inom e-handel för företagare som vill ha hjälp med praktiska frågor på verksamt.se

Nyckelorgansiationer, nätverk och initiativ för dig inom design- och modebranschen på verksamt.se

Ursprungsmärkning av textila produkter

Det finns inga lagkrav på att en textil produkt ska ursprungsmärkas. Det finns dock ingenting som hindrar att företag frivilligt använder sig av ursprungsmärkning. Om ursprungsmärkning används så måste den, precis som all annan marknadsföring, vara vederhäftig och inte vilseleda konsumenterna.

Mer om ursprungsregler på Kommerskollegiums webbplats

Skötselråd för textilier

Det finns inga lagkrav specifikt för textilier gällande skötselråd, men enligt 16 § konsumentköplagen (1990:932) ställs krav på att alla varor ska åtföljas av den anvisning som behövs, bland annat för varans skötsel. Om skötselråd utelämnas och en textil förstörs på grund av att anvisning saknades vid köpet så är varan därför med stor sannolikhet felaktig i konsumentköplagens mening, och kan reklameras av konsumenten.

Textil och läderteknik på SIS webbplats

Lista på standarder på SIS webbplats

Kemikalier i textilier på Kemikalieinspektionens webbplats

Miljöargument och miljömärkningar

Ett miljöpåstående är ett påstående som antyder eller på annat sätt skapar intrycket av att en vara eller tjänst har en positiv inverkan eller ingen inverkan alls på miljön eller är mindre miljöskadlig jämfört med konkurrerande produkter.

Krav på miljömärkning

Om du vill använda dig av miljömärken och miljösymbolen i din marknadskommunikation får det ske endast om ursprunget klart framgår och inget missförstånd rimligen kan uppkomma beträffande deras innebörd. Annars kan det röra sig om vilseledande marknadsföring som kan antas påverka konsumentens förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut. Sådan marknadsföring kan strida mot marknadsföringslagen och kan därför förbjudas.

Om ditt företag använder miljömärkning, egen märkning eller tredjepartsmärkning, krävs det även att den uppfyller kraven för användningen av märkningen. Dessutom krävs att kriterierna för märkningen visar tydliga miljöfördelar jämfört med konkurrerande produkter samt att kriterierna bör finnas enkelt och offentligt tillgängliga.

Standard för miljömärkning

Miljömärkning regleras av den internationella standarden ISO 14024 som fastställts som Europastandard och även gäller som svensk standard. Denna typ av miljömärkning är frivilliga märkningsprogram som bygger på kriterier framtagna med ett livscykelperspektiv och där det finns en tredje part som står för granskning och licensering. Det kan exempelvis vara Svanen, Bra miljöval, EU Ecolabel, GOTS, OCS (organic Content Standard), STEP (Sustainable Textile Production) by OEKO-TEX.

Egna miljöpåståenden

Regler för egna miljöpåståenden beskrivs i den internationella standarden ISO 14021 som också gäller som svensk standard. Standarden har införlivats i den internationella handelskammarens, ICC:s, regler för marknadskommunikation.

Egna miljöpåståenden är det när du själv ställer upp kriterier för märkningen.

Viktigt att tänka på vid miljömärkning

  • Märkningens betydelse måste framgå.
  • Kriterierna för märkningen måste vara uppfyllda och finnas offentligt och enkelt tillgängliga.
  • Kriterierna bör visa tydliga miljöfördelar, ta sikte på en relevant aspekt.
  • Märkningen ska inte kunna förväxlas.

Miljödeklarationer

MIljödeklarationer används framförallt för kommunikation i en leverantörskedja, ”business-to-business” eller som verifieringsverktyg i samband med inköp och hållbar upphandling. Principer för miljödeklarationer framgår av den internationella standarden ISO 14025 som även fastställts som nationell svensk standard.

Mer om miljöpåståenden i marknadsföring 

Information om olika standarder finns på SIS (Svenska institutet för standarder) webbplats

Senast granskad 3 februari 2020
Skriv ut