Uppsatsämnen inom konsumenträtt

Konsumentverkets förslag på uppsatsämnen inom området konsumenträtt. Kontaktperson för respektive område finns angiven i anslutning till uppsatsförslagen.

Kontaktperson på Konsumentverket för ämne nummer 1-6 nedan är: 
Gabriella Fenger Krog, gabriella.fenger@konsumentverket.se 

Förslag på ämnen:  

1. Värdet av konsumentdata – vad är den motsvarande monetära kostnaden för tjänster som konsumenter betalar för med personuppgifter?

Kort bakgrund: Inom ramen för direktiv (EU) 2019/2161 (”Omnibusdirektivet”) likställs till viss del köp som betalas med personuppgifter med köp som betalas genom monetära transaktioner (pengar). Av direktivet följer bland annat att ångerrätt ska kunna tillämpas på digitala tjänster som tillhandahålls i utbyte mot personuppgifter. I dagsläget är det omöjligt att förstå vad dessa tjänster egentligen kostar oavsett hur mycket information som lämnas avseende hanteringen av personuppgifter. Hur ska det monetära värdet av konsumentens persondata således bestämmas, och hur ska konsumenterna upplysas om vad deras personuppgifter är värda.                   

2. När blir webbdesign en otillbörlig affärsmetod?

Kort bakgrund: När blir reklam så pass anpassad för den mottagande konsumenten så att den kan sägas innebära en (ekonomisk) ”risk” för denne? Kan en (mer eller mindre fullständig) anpassning av designen sägas påverka konsumenternas affärsbeslut? Finns det en gräns som näringsidkaren kan överskrida i detta avseende, och hur ska den i så fall bestämmas?   

3. Hur anpassad (personaliserad) har reklam egentligen blivit?

Kort bakgrund: Vilka parametrar använder sig reklammakare av idag och hur bestäms och samlas dessa in, och vilka parametrar är mest betydelsefulla för näringsidkare (vilka är framgångsfaktorerna för en lyckad kampanj)? Finns det här skillnader mellan olika konsumentmarknader, och vilka är de avgörande skillnaderna gentemot hur reklammakare tidigare arbetade? 

4. Vilka miljöpåståenden tar konsumenter mest intryck av?

Kort bakgrund: Vilka miljöpåståenden har störst påverkan på konsumenternas affärsbeslut; på grund av antalet (kvantitativt) alternativt genom det upplevda värdet (kvalitativt)? På vilka marknader har sådana påståenden störst genomslag och varför är det så? Finns det en gräns när konsumenternas uppmärksamhet och intresse för produkternas miljöpåverkan mattas av?

5. Hur ska oklarhetsregeln tillämpas?

Kort bakgrund: Hur subsidiär ska oklarhetsregeln vara, det vill säga, hur mycket ska i övrigt vara utrett och bedömt innan en tillämpning av oklarhetsregeln blir aktuell? Enligt NJA 2001 s.750 förefaller det vara fråga om en strikt turordning som måste följas innan oklarhetsregeln – till sist – aktualiseras. Är det så och, i sådant fall, varför? 

6. Angripa avtalsvillkor med hjälp av marknadsföringslagen?

Kort bakgrund: Avtalsvillkor ska, enligt traditionell marknadsrätt, bedömas enligt sin lydelse och inte hur de tillämpas. Om inte lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden är till hjälp då villkor tillämpas till nackdel till konsumenterna, hur ska då Konsumentverket agera? Är det möjligt att i stället bedöma sådana tillvägagångssätt såsom ”efterköpssituationer” i marknadsföringslagens mening? 

7. Reservationsanslutning och försäkringsdistribution

Kort bakgrund: Försäkringsavtalslagen, FAL, medger att s.k. reservationsanslutning används vid gruppförsäkringar, dvs. att de konsumenter som inte aktivt avböjer försäkringen anses ha accepterat den. Det är således fråga om negativ avtalsbindning, men tillåten sådan. Bakgrunden framgår av förarbetena till FAL. FAL innehåller dock inte någon definition av vad som är en ”grupp” eller att intressegemenskap behöver finnas mellan gruppföreträdare och grupp. Konsumenter med det enda gemensamt att exempelvis är medlemmar i ett visst företags kundklubb (lojalitetsprogram) skulle därför kunna utgöra en ”grupp”. Att alla konsumenter som inte aktivt tackar nej till försäkringen anses ha lämnat en accept till anbudet, innebär ett nytt sätt att sälja försäkringar på. Konsumentverket och Finansinspektionen har uppmärksammat regeringen på att intressekonflikter kan förekomma när gruppföreträdaren är en kommersiell aktör med intressegemenskap snarare med försäkringsgivaren än med gruppen.

En uppsats skulle kunna utreda frågan om när en ”mellanhands” medverkan (t.ex. bilhandlare, biluthyrare, detaljhandlare, bensinstationer m.fl.) utgör försäkringsdistribution (försäkringsförmedling) i försäkringsdistributionslagens mening och hur denna medverkan, med hänsyn till ev. intressekonflikter, förhåller sig till god försäkringsdistributionssed som tillhör rörelsereglerna i lagen om försäkringsdistribution. Fler/andra vinklingar eller frågeställningar kan också tänkas för en uppsats och vara av intresse för Konsumentverket. 

Kontaktperson på Konsumentverket:
Joel Westerlund, joel.westerlund@konsumentverket.se

8. Reklam för krediter

Kort bakgrund: Marknadsföring av krediter ska vara måttfull och får inte heller vara påträngande. Krediten får inte framställas som en bekymmersfri lösning på ekonomiska problem eller missleda konsumenten i fråga om konsekvenserna av kreditavtalet. Detta följs av måttfullhetskravet. Reklam för krediter möts vi av i radioreklam, på busshållplatser, i sociala medier, i utskick från banker och på många andra ställen. I samarbete med influencers erbjuds konsumenter erbjudanden för krediter, tex tre räntefria månader. I Finland har direkt marknadsföringen av krediter förbjudits som en åtgärd för att minska risken för skuldsättning under Corona-pandemin. Bör reklam för krediter förbjudas helt? Vilka konsekvenser skulle det få?

Kontaktperson på Konsumentverket:
Anna Hult, anna.hult@konsumentverket.se

Senast granskad 18 mars 2021