EU-kommissionens förslag till ändringar i tågpassagerarförordningen (1371/2007/EG)

Remissyttrande: 16 november 2017
REMISSYTTRANDE

Dnr: 2017/1080
Ert Dnr: Ju2017/07987/L3

Justitiedepartementet
Enheten för immaterialrätt och transporträtt

 

Sammanfattande synpunkter

Konsumentverket ser positivt på EU- kommissionens initiativ att revidera tågpassagerarförordningen. Likaså ser Konsumentverket positivt på att biljettutfärdare har fått ett större ansvar i den reviderade versionen, att större krav på tillgängliga format och utbildning av personal i tillgänglighet ställs samt att bilaga III är väl genomtänkt och avvägd.

Samtidigt bedömer Konsumentverket att det är många punkter där förbättringsmöjligheter fortfarande förekommer, främst inom de delar som berör assistans, ledsagning samt kontroll och efterlevnad.

Konsumentverkets synpunkter i övrigt följer dispositionen i förordningens artiklar.

Specifika synpunkter per bestämmelse

Artikel 3 punkt 3

Konsumentverket anser att det vore önskvärt med en tydligare definition av vad som avses vara en stationsförvaltare.

Artikel 3 punkt 13

Konsumentverket anser att en försening även ska beräknas utifrån den avtalade ankomsttiden enligt transportavtalet. Att endast avgöra förseningen mot bakgrund av den offentliggjorda tidtabellen ger järnvägsföretagen möjlighet att ändra tidtabellen med kort varsel för att undvika att ändrade ankomsttider anses vara en försening.

Artikel 9

Enligt Konsumentverkets bedömning bör biljettutfärdare som säljer biljetter åläggas att lämna de information som avses i bilaga 1–2. Biljettutfärdaren bör också vara skyldig att inhämta den information som avses i bilaga 1-2, för att på begäran kunna ge resenären den informationen.

Artikel 10

Vid försäljning och distribution av biljetter bör särskild hänsyn tas till personer med en funktionsnedsättning. För att skydda svagare resenärsgrupper som har svårare att hantera den nya informationstekniken vore det önskvärt om järnvägsföretagen utöver försäljning via internet eller annan tillgänglig informationsteknik åläggs att utan extra kostnad alltid tillhandahålla biljetter vid åtminstone något av alternativen, biljettkontor, biljettautomat, ombord på tågen eller via telefon. Biljetterna bör även finnas i ett format som är tillgängligt även för personer med en funktionsnedsättning.

Artikel 10 punkt 5

En biljettautomat är ofta svår för personer med vissa funktionsnedsättningar. Konsumentverket är därför av uppfattningen att dessa grupper får bättre möjlighet att använda järnvägssystemet om personer med en funktionsnedsättning alltid har rätt att köpa biljett ombord på tåget utan extra kostnad om det inte finns något tillgängligt biljettkontor på avgångsstationen. Vidare bör det av bestämmelsen framgå om definitionen av köp ombord innebär att en resenär även kan uppmanas att köpa biljett via en applikation eller annan informationsteknik.

Artikel 16 punkt 2

Konsumentverket tillstyrker att det tydliggörs att en ombokning kan göras även till ett annat transportföretag.

Artikel 17 punkt 5

Konsumentverket anser att det grundläggande betalningsalternativet för utbetalning av ersättning ska vara kontant, men att ersättningen på begäran av resenären får erläggas i form av värdebevis eller andra tjänster givet att man avtalat om detta. Artikeln i sin nuvarande lydelse innebär att resenären endast på begäran kan erhålla kontant ersättning, det förutsätter att resenären känner till sina rättigheter samt att ytterligare ansvar läggs på resenären genom att denne aktivt måste begära ersättningen kontant.

Artikel 17 punkt 8

Konsumentverket bedömer att en bestämmelse om force majeure förutsätter en tydlig definition av vad som avses med svåra väderförhållanden, för att undanröja oklarheter. En förutsättning för bestämmelsen i sin nuvarande form är därför att punkt 21 i ingressen fortsatt innehåller en tydlig definition av vad som avses med svåra väderförhållanden. Samtidigt ställer sig Konsumentverket frågande till varför inte begreppen exceptionell naturkatastrof används även i artikeln.

Artikel 18 punkt 2. a)

Att det föreligger en kostnad för järnvägsföretaget att tillhandahålla måltider och förfriskningar vid förseningar är självklart. Hänsyn till kostnaden bör därför inte tas i annat fall än att kostnaden skulle vara oproportionerlig.

Artikel 18 punkt 6

Konsumentverket tillstyrker att det införs en bestämmelse om skyldigheter för stationsförvaltare att samordna en beredskapsplan för stora trafikstörningar i syfte att säkerställa att resenärer får tillräcklig assistans.

Artikel 20

Konsumentverket bedömer att det även bör tydliggöras att de icke-diskriminerande reglerna för befordran även bör innehålla regler om rörlighetsutrustning.

Artikel 22 punkt 1

En förutsättning för att artikel 22 ska vara tillämplig är att stationen är bemannad. Vad som i praktiken är en bemannad station är oklart. Infrastrukturförvaltaren och ansvariga aktörer har gjort bedömningen att det inte finns några bemannade stationer i Sverige. Om det inte finns några bemannade stationer i Sverige ger bestämmelsen inte det skydd som den är avsedd att ge personer med en funktionsnedsättning. Assistans är då inte möjligt att kräva på någon svensk järnvägsstation. Konsumentverket är den myndighet som har tillsynsansvar över bestämmelsen men tillsyn går i dagsläget inte att utöva eftersom artikeln är verkningslös. Att järnvägsföretag genom det reviderade förslaget har fått ett ansvar är därför också verkningslöst om bemannade stationer inte finns.

För det fall artikeln ska finnas kvar i sin nuvarande form, föreslår Konsumentverket ett tillägg till bestämmelsen som ger utrymme för medlemsstaten att komplettera bestämmelsen med nationell lagstiftning som garanterar en viss nivå av assistans. 

Artikel 22 punkt 2

Att stationsförvaltare och järnvägsföretag på stationer ska göra varje rimlig ansträngning för att personer med en funktionsnedsättning ska ha möjlighet att resa med tåg, bedömer Konsumentverket inte vara tillräckligt starkt för att resenärer med en funktionsnedsättning ska kunna åtnjuta rätten att resa med tåg fullt.

Artikel 22 punkt 3

Konsumentverket vill påpeka att eftersom samtliga stationer i Sverige anses vara obemannade fyller bestämmelsen inget syfte för den funktionsnedsatta resenären i Sverige.

Artikel 22 punkt 4

Konsumentverket ställer sig frågande till förhållandet mellan punkterna 1–3 samt punkten 4 i artikel 22. Om assistans alltid ska tillhandahållas på stationer som trafikeras av tågtjänster får det till följd att det saknas betydelse för om stationen är bemannad för tillhandahållandet av assistans. Konsumentverket uppfattar bestämmelsen mycket otydlig. Det framgår inte heller av bestämmelsen vem som ska ansvara för assistansen. Konsumentverket stödjer dock förslaget om att assistans alltid ska finnas på stationer när tågtrafiktjänster tillhandahålls.

Artikel 23 punkt 4

Konsumentverket bedömer att den svenska översättningen av villkoret är otydligt, men håller övrigt med i sak.

Artikel 26

Konsumentverket tillstyrker att en bestämmelse om utbildning av personal införs. Konsumentverket ser särskilt positivt på att bestämmelsen inbegriper krav på utbildning för personer som ger direkt assistans till personer med en funktionsnedsättning.

Artikel 29

Bestämmelsen innebär att en tjänstekvalitetsrapport ska offentliggöras tillsammans med årsrapporten. Konsumentverket förutsätter att avsikten är att en rapport om järnvägsföretagets tjänstekvalitetsnormer ska offentliggöras tillsammans med årsredovisningen och att den svenska översättningen av årsredovisning har blivit fel. Även i nuvarande förordning är översättningen fel. Det har medfört en osäkerhet för järnvägsföretagen såväl som ett oklart rättsläge för Konsumentverket som tillsynsmyndighet, kring när tjänstekvalitetsrapporten ska offentliggöras. I en reviderad version av artikel 28, nu 29 föreslås därför att översättningen ändras till årsredovisning, om det är det som avses.

Av bilaga II framgår att tjänstekvalitetsrapporten ska offentliggöras senast den 30 juni varje år. Det innebär i praktiken att bestämmelsen i artikel 29 och bestämmelsen i bilaga II är motstridiga då företagets räkenskapsår i vissa fall kan sträcka sig förbi den 30 juni.

Artikel 32 punkt 2

Konsumentverket bedömer att bestämmelsen är otydlig då det inte närmare går att utläsa vilken verksamhet som avses och inte heller vilken statistik som ska offentliggöras och var samt på vilket sätt den ska offentliggöras. Enligt Konsumentverkets bedömning behöver bestämmelsen förtydligas.

Artikel 33 punkt 3

Konsumentverket anser att det bör vara upp till varje medlemsstat att själv bedöma hur kontroll och efterlevnad av förordningen bäst handläggs och hanteras hos tillsynsorganet. Likaså bör det vara varje medlemsstats ansvar att inrätta ett system för att ta emot och handlägga klagomål. Konsumentverket anser att artikel 33 punkten 3 bör strykas i de delar som avser förfarande för klagomålshantering hos tillsynsorganet. 

Övrigt

Konsumentverket anseratt det finns ett behov av att införa ett ansvar för transportörer i åtminstone artiklarna 17–18, 20—30. Avsikten skulle vara att de bolag som planerar och utför tågtrafiktjänster och ingår transportavtal med resenärer men som själva inte har licens utan upphandlar dragkraft av ett järnvägsföretag som endast står för dragkraften, även ska omfattas av de skyldigheter som föreskrivs för järnvägsföretag.

___________________

Detta yttrande har beslutats av avdelningschef Joachim Allard. I handläggningen har också enhetschef Andreas Prochazka och föredragande jurist Angelica Lillback deltagit.

Joachim Allard
Beslutande

Angelica Lillback
Föredragande