Remissyttrande avseende SOU 2016:68 – Stärkt konsumentskydd på marknaden för högkostnadskrediter – Betänkande av utredningen om vissa konsumentkrediter

Remissyttrande: 25 januari 2017
REMISSYTTRANDE

Diarienummer: 2016/1278
Ert Dnr: Ju2016/06971/L2

Justitiedepartementet
Enheten för familjerätt och allmän förmögenhetsrätt
103 33 Stockholm

Konsumentverket ställer sig i stort positivt till utredningens förslag och delar i huvudsak utredningens resonemang och slutsatser. Konsumentverket önskar dock framföra följande synpunkter.

Utredningens omfattning

Konsumentverket anser att utredningen har varit för snäv i förhållande till uppdragets övergripande syfte. Av utredningen framgår att överskuldsättning och orsakerna till överskuldsättning involverar fler krediter än endast snabblån, men utredningen har i överväganden angett att den har varit förhindrad att föreslå åtgärder även för andra krediter än snabblån. Detta på grund av uppdragets inriktning mot snabblån och att utredningens förutsättningar inte har möjliggjort en kartläggning av övriga konsumentkreditmarknaden. Konsumentverket hade önskat att utredningen var bredare.

Utgångspunkter för en reglering av snabblånemarknaden

En definition av begreppet högkostnadskredit (avsnitt 8.6.2)

Konsumentverket tillstyrker förslaget, men anser sig inte ha tillräckligt underlag för att tillstyrka det exakta gränsvärdet för effektiv ränta i definitionen av högkostnadskredit.

Konsumentverket anser vidare att effekterna av den föreslagna regleringen på kreditutbudet bör följas noga. Inte endast med anledning av eventuella möjligheter för kreditgivare att understiga gränsvärdet för effektiv ränta i definitionen av högkostnadskredit genom att justera exempelvis kreditbelopp och löptid, utan även med anledning av att definitionen av högkostnadskredit helt undantar kreditkort, andra kontokrediter för kreditköp och rena kreditköp. Dessa krediter kommer således att undgå merparten av de föreslagna åtgärderna även om de erbjuds till höga effektiva räntor.

Konsumentverket befarar att den föreslagna regleringen kan leda till att krediter med hög effektiv ränta och utlåning till konsumenter med en högre risknivå flyttas till kreditkort eller andra kontokrediter för kreditköp. Redan idag kan konsumenten erbjudas möjlighet att belasta ett kreditkorts kreditutrymme för att överföra pengar till ett betalkonto och vidare är det möjligt att belasta ett kreditkorts utrymme för att göra kontantuttag. Ett kreditkort kan således i viss utsträckning fylla samma funktion för konsumenten som en fristående kredit.

Åtgärder avseende kreditprövningsprocessen

Övervägande om en civilrättslig sanktion (avsnitt 9.4.)

Konsumentverket har inga synpunkter och delar utredningens slutsatser.

Ett alternativt författningsförslag för att få säkrare kreditprövningar

(avsnitt 9.5)

Konsumentverket tillstyrker förslaget, men anser att bestämmelsen bör gälla samtliga konsumentkrediter som omfattas av kravet på kreditprövning.

Konsumentverket uppfattar att bestämmelsen syftar till hantera risken för att en kreditprövning slår fel till följd av att underlaget till kreditprövningen är felaktigt eller bristfällig eller att framtida händelser förändrar konsumentens ekonomiska förutsättningar.  Konsumentverket anser i likhet med utredningen att risken för att en kreditprövning slår fel på detta sätt sannolikt är störst vid utlåning av högkostnadskrediter.  Konsumentverket anser dock att risken föreligger oavsett vilken typ av kredit som konsumenten ansöker om, eftersom risken ursprungligen beror av svårigheter i själva kreditprövningsförfarandet.

Utredningen anser att det stora utbudet av konsumentkrediter utgör en betydande riskfaktor för överskuldsättning och av utredningen framgår att konsumtionskrediter utgör en av de största orsakerna till överskuldsättning. Vidare framgår att landets budget- och skuldrådgivare vittnar om att så kallade snabblån är toppen på isberget och att en större skuldsättning från andra kreditgivare ligger i botten.

Utredningen konstaterar att den extra tidsåtgång som bestämmelsen skulle medföra vid kreditprövningen torde bli försumbar och att det heller inte torde krävas några stora utbildningsinsatser hos kreditgivarna för att kunna tillämpa bestämmelsen.

Utifrån ovanstående resonemang finner Konsumentverket inga övervägande skäl till att bestämmelsen inte ska gälla samtliga krediter som omfattas av kravet på kreditprövning. Särskilt inte i förhållande till hur bestämmelse potentiellt kan bidra till arbetet för att minska överskuldsättningen.

En förändring av undantagen från krav på kreditprövning (avsnitt 9.6)

Konsumentverket tillstyrker förslaget.

Konsumentverket ser positivt på förslaget och anser i likhet med utredningen att det är problematiskt ur ett konsumentskyddsperspektiv att korta kostnadsfria fristående krediter enligt nuvarande reglering inte omfattas av kravet på kreditprövning.

Räntetak

Överväganden om räntetak (avsnitt 10.6)

Konsumentverket tillstyrker förslaget om införandet av ett räntetak, men anser sig inte ha tillräckligt underlag för att tillstyrka den exakta nivån för taket. Konsumentverket anser vidare att effekterna av bestämmelsen på kreditutbudet bör följas noga.

Konsumentverk ser positivt på förslaget att införa ett tak för krediträntan och dröjsmålsräntan, och anser att åtgärderna ligger i linje med arbetet för att minska överskuldsättningen. Konsumentverket har förhoppningen att ett räntetak ska minska utbudet av små och dyra krediter som ofta tas av konsumenter med en högre risknivå. Även om åtgärden inte skulle få den effekten, har Konsumentverket förhoppningen att åtgärden bidrar till att pressa ned krediträntorna till mer rimliga nivåer.

Kostnadstak

Överväganden om kostnadstak (avsnitt 11.4)

Konsumentverket tillstyrker förslaget.

Konsumentverket ser positivt på förslaget att införa ett kostnadstak och anser att åtgärden är viktig för att skydda konsumenter mot att fastna i en okontrollerad skuldtillväxt. Konsumentverket har förhoppningen att ett kostnadstak även ska ge kreditgivare ett ekonomiskt incitament för att ta mindre risker i utlåningen och anser att åtgärden utgör ett viktigt komplement till ett räntetak.

Begränsning av möjligheten att förlänga lån

Överväganden om en begränsning av antalet förlängningar av kredittiden (avsnitt 12.6)

Konsumentverket tillstyrker förslaget.

Konsumentverket anser i likhet med utredningen att möjligheten att förlänga kreditens löptid inte bör tas bort. En förlängning av kreditens löptid kan vara ett kostnadseffektivt sätt för konsumenten att få betalningsanstånd. Beaktas måste att konsumenten alltid kan uppnå samma effekt genom att istället finansiera återbetalningen med en ny kredit från en annan kreditgivare, vilket enligt Konsumentverkets uppfattning riskerar att ge upphov till högre skuldsättning.

Konsumentverket anser att bestämmelsen är en väl avvägd åtgärd för att hantera de konsumentproblem som kan vara förknippade med förlängningar av krediters löptid. Konsumentverket anser dock att det vore önskvärt om författningskommentarerna tydligt angav att en förlängning av kreditens löptid ska ses som ett nytt kreditavtal varvid kreditgivaren är skyldig att genomföra en kreditprövning. Skyldigheten att genomföra en kreditprövning vid en förlängning av kreditens löptid ger kreditgivaren ytterligare incitament att säkerställa att en kredit från början endast beviljas en konsument som har tillräckliga ekonomiska förutsättningar att återbetala kreditbeloppet i rätt tid.

Skriftlighetskrav

Överväganden om införandet av ett skriftlighetskrav (avsitt 13.8)

Konsumentverket delar utredningens slutsatser, men anser att ett skriftlighetskrav bör införas vid telefonförsäljning av konsumentkrediter.

Utredningen om konsumentskydd vid telefonförsäljning har föreslagit att ett skriftlighetskrav införs vid telefonförsäljning.[1] Om förslaget genomförs kommer skriftlighetskravet även att gälla telefonförsäljning av konsumentkrediter.

Även om det idag inte är så vanligt med telefonförsäljning på konsumentkreditmarknaden så anser Konsumentverket att det är lämpligt att införa ett skriftlighetskrav vid telefonförsäljning av konsumentkrediter, för det fall ett generellt skriftlighetskrav vid telefonförsäljning inte skulle införas.

Konsumentverket har uppmärksammat förekomsten av kreditförmedlare som använder sig av telefonförsäljning till konsumenter. Konsumentverket anser inte att det är otänkbart att denna typ av försäljning i framtiden även kan komma att direkt omfatta konsumentkrediter.

 [1] SOU 2015:61, Ett stärkt konsumentskydd vid telefonförsäljning.

Marknadsförings- och informationskrav

Möjlig utformning av en bestämmelse om en upplysning vid marknadsföring av högkostnadskrediter (avsnitt 14.5.3)

Konsumentverket tillstyrker förslaget om att införa en upplysningsskyldighet vid marknadsföring av högkostnadskrediter. Upplysningen bör på ett direkt och enkelt sätt ange att det är fråga om en kredit till en relativt hög kostnad.

Utredningen uppmärksammar situationen att en kreditgivare erbjuder kredit till individuell ränta med ett räntespann som i sin översta del kommer att innebära att kreditens effektiva ränta överstiger gränsvärdet för vad som anses vara en högkostnadskredit. Kreditgivarens representativa exempel kan dock gälla en kredit som inte anses vara en högkostnadskredit. Enligt bestämmelsens föreslagna utformning behöver de aktuella upplysningarna då inte lämnas. Utredningen konstaterar dock att eftersom marknadsföringsbegreppet i princip omfattar allt agerande från näringsidkaren i syfte att avsätta produkter, kommer marknadsföringen i något skede att gälla en högkostnadskredit för att konsumenten ska kunna erbjudas en sådan. De aktuella upplysningarna kommer alltså behöva lämnas i något skede när konsumenten erbjuds en högkostnadskredit.

Konsumentverkets uppfattning är den marknadsföring av kreditavtal som konsumenten möter till stor del är av generell karaktär, särskilt vad gäller kreditavtal som ingås via internet. Marknadsföringen kan t.ex. förekomma i en annons på en nyhetssida eller i sociala medier med en länk till kreditgivarens webbplats där konsumenten möter ytterligare marknadsföring av generell karaktär och slutligen kan ansöka om krediten. Om upplysningsskyldigheten avgörs av ett representativt exempel befarar Konsumentverket att konsumenter med en högre risknivå vid marknadsföring av kredit till individuell ränta i flera fall inte kommer att få de aktuella upplysningarna förrän de tar del av individualiserade krediterbjudanden. Detta då den marknadsföring som konsumenterna dessförinnan möter är av generell karaktär och kreditgivarnas representativa exempel i dessa situationer gäller en kredit som inte anses vara en högkostnadskredit. Konsumentverket anser att det är i ett för sent skede för att de aktuella upplysningarna ska kunna få avsedd effekt.

Konsumentverket anser att upplysningsskyldigheten ska gälla vid all marknadsföring av kreditavtal som kan avse högkostnadskrediter, såsom när de högre krediträntorna i ett räntespann kommer att innebära att krediten anses vara en högkostnadskredit.

Möjlig utformning av en bestämmelse om måttfullhet vid marknadsföring av alla krediter (avsnitt 14.5.4)

Konsumentverket tillstyrker förslaget.

Konsumentverket befararar i likhet med utredningen att det stora utbudet av konsumentkrediter utgör en betydande riskfaktor för överskuldsättning. Konsumentverket ser därför positivt på att den förslagna bestämmelsen ställer krav på iakttagande av måttfullhet vid marknadsföring av alla krediter.

......................................................................

Detta yttrande har beslutats av avdelningschef Joachim Allard. I handläggningen har också utredare Karin Nordenson, jurist Sara Wahlberg och föredragande jurist Erik Fröcklin deltagit.

Joachim Allard
Beslutande                                                   

Erik Fröcklin
Föredragande