Remissyttrande avseende slutbetänkandet Alkoholreklam i sociala medier m.m. (SOU 2017:113)

Remissyttrande: 19 april 2018
REMISSYTTRANDE

Vårt diarienummer: 2018/157
Ert diarienummer: S2018/00262/FS

Socialdepartementet
103 33 Stockholm

Konsumentverket begränsar nedan sitt yttrande till de delar som berör myndighetens uppdrag. 

Avsnitt 3.15

Mot bakgrund av de ökade investeringarna i alkoholreklam, de nya marknadsföringskanaler som digitaliseringen skapar och den forskning som stödjer att barn och unga påverkas av alkoholreklam ser Konsumentverket ett fortsatt behov av restriktiva marknadsföringsregler avseende alkoholdrycker och sådana alkoholhaltiga preparat som avses i den föreslagna författningsändringen till 1 kap. 10 § 2 st. alkohollagen. Konsumentverket anser dock att det kan finnas andra alternativ än att införa ytterligare reglering som endast avser en specifik marknadsföringskanal. Det finns starkt vägande skäl för att göra en bredare översyn av reglerna för marknadsföring och sponsring avseende alkoholdrycker och alkoholhaltiga preparat. Befintlig lagstiftning innehåller generella regler som gäller för all marknadsföring av alkoholdryck samt ett flertal regler som avser specifika medier. Att fortsatt skapa nya regler allt eftersom nya kanaler för marknadsföring uppstår leder till ett omfattande och osammanhängande regelverk. Med dagens snabba teknikutveckling och digitalisering är det även troligt att de marknadsföringskanaler och sociala medier som beskrivs i utredningen inom en näraliggande framtid har förändrats, eller helt ersatts, av andra sätt att interagera och marknadsföra. Konsumentverket anser att det bör utredas grundligare huruvida möjlighet finns att skapa en mer medieneutral lagstiftning.   

Vidare finns det inkonsekvenser i dagens reglering, som inte kommer att omfattas av förslagen i utredningen. Andra kanaler än sociala medier, exempelvis poddsändningar, är populära. Det kan uppfattas som skevt att marknadsföring av alkoholdrycker genom kommersiella annonser är förbjudet i tv, beställ-tv och radio, men inte i poddar, trots att dessa medier är närbesläktade. 

Efter senare års utveckling av rättspraxis[1] råder även en osäkerhet kring rättsläget för utomhusreklam och direktreklam avseende alkoholdrycker. I förarbeten anges att såväl utomhusreklam som direktreklam är exempel på sådan marknadsföring som inte är förenlig med kravet på särskild måttfullhet[2]. Dessa uttalanden har Konsumentverket tidigare utgått från såväl vid tillsyn som vid utformandet av allmänna råd för marknadsföring av alkoholdryck till konsumenter. Senare rättspraxis från Marknadsdomstolen har dock, enligt Konsumentverkets uppfattning, öppnat upp för direktreklam under särskilt angivna förutsättningar och viss utomhusreklam på alkoholområdet. Det oklara rättsläget skapar problem för både tillsynsmyndighet och marknadsförande aktörer som vill följa lagen. 

Konsumentverket vill också lyfta frågan om tillsynsansvaret för marknadsföring av folköl. I dagsläget ansvarar Konsumentverket för tillsyn av folkölsreklam i fysiska butiker och utskick från sådana försäljningsställen.  

Konsumentverket anser dock att det vore mer effektivt om detta tillsynsansvar istället lades på de kommunala alkoholhandläggarna. Ute i kommunerna finns redan upparbetade rutiner för granskning av alkoholreklam på serveringsställen och kommunerna har större möjligheter att granska marknadsföringen lokalt. Konsumentverket anser därför att det bör utredas huruvida det vore mer ändamålsenligt att lägga tillsynsansvaret för folkölsreklam i fysiska butiker, och i utskick från sådana butiker, på kommunerna. 

Sammanfattningsvis vore det önskvärt att ta ett helhetsgrepp och se över regelverket för marknadsföring och sponsring av alkoholdrycker och alkoholhaltiga preparat.  

Avsnitt 3.17.1

När det gäller definitionen av sociala medier anges att det ska röra sig om en internetbaserad tjänst för socialt interagerande. En aktör skulle dock kunna publicera ett inlägg som utgör en kommersiell annons för alkoholdryck, men stänga av kommentarsfunktion och/eller delningsfunktion. Innehållet i framställningen är då användargenererat och finns publicerat på en plattform som normalt anses omfattas av begreppet ”sociala medier”, men möjligheten till interaktion saknas. Konsumentverket önskar ett tydliggörande huruvida kommersiella annonser för alkoholdryck kommer att omfattas av det föreslagna förbudet, även i de fall då en aktör väljer att utesluta möjligheten till interaktion med läsare.   

Avsnitt 3.17.2

Konsumentverket har ovan konstaterat att det vore önskvärt med en bredare översyn av regelverket för alkoholreklam och sponsring. Om en sådan översyn inte bedöms aktuell ser Konsumentverket positivt på förslaget om att begränsa marknadsföring av alkoholdryck i sociala medier. Inslaget av personlig och interagerande marknadsföring kan sannolikt ge en större påverkan än mer traditionell reklam, barn och unga är överrepresenterade på sociala medier och det finns forskning som ger evidens för att marknadsföring av alkohol på sociala medier har påverkan på såväl ungas attityder till, som konsumtion av, alkohol.   

Utredningen konstaterar att man i avsnitt 3.16 har kommit fram till att begreppet ”marknadsföring”är för brett för att användas i en förbudsbestämmelse. Den slutsats som dras i avsnitt 3.16 är dock att det inte är aktuellt att införa ett totalförbud mot marknadsföring på internet. Konsumentverket finner inte att utredningen närmare kommenterar huruvida det vore möjligt att införa ett förbud mot marknadsföring av alkoholdryck och alkoholhaltiga preparat i sociala medier. Att införa ett generellt marknadsföringsförbud på internet avseende en viss produkt är betydligt mer långtgående än att förbjuda marknadsföring av produkten i sociala medier. Vid ett marknadsföringsförbud i sociala medier finns fortfarande stora möjligheter att marknadsföra sina produkter på internet, t.ex. på hemsidor eller i tidningars nätupplagor. 

Konsumentverket anser vidare att begreppet ”kommersiell annons” är omodernt och inte bör användas vid en reglering av marknadsföring på internet. Begreppet har sitt ursprung i en tid när den traditionella reklamformen bestod av en tidningsannons, en reklamfilm i TV eller en affisch. Att en kommersiell annons är ”ett av annonsören betalt meddelande” är inte längre en tillfredsställande bedömningsgrund för att avgöra om en framställning utgör en kommersiell annons, då marknadsföring i t.ex. sociala medier och på många hemsidor är egenproducerat material som annonsören inte betalar något för att publicera. Begreppet ”kommersiell annons” innebär en olycklig uppfattning om att en framställnings yttre form är avgörande, medan det relevanta bör vara att avgöra huruvida framställningens innehåll och syfte utgör ett kommersiellt meddelande för att främja avsättningen av alkoholdryck eller ej. Att ersätta ”kommersiell annons” med något annat begrepp, såsom ”kommersiellt meddelande”, leder till att fokus skiftar från framställningens yttre form till dess innehåll och syfte. Konsumentverket anser att detta avsevärt skulle underlätta den gränsdragningsproblematik som kommer att uppstå. 

I utredningen anges att förbudet ska träffa kommersiella annonser som marknadsför specifika alkoholdrycker. Det förekommer att inlägg görs på sociala medier under ett varumärke/firmanamn som tillhör näringsidkare som uteslutande, eller huvudsakligen, tillverkar eller säljer alkoholdrycker. Dessa inlägg kan dock sakna koppling till en viss alkoholdrycks specifika produktnamn. Det kan exempelvis röra sig om marknadsföring i form av tävlingar och lotterier, där konsumenter uppmanas att dela visst material, skriva en slogan eller skicka in sitt bästa drinktips. Konsumentverket anser att det bör utredas om framställningar som härrör från näringsidkare som uteslutande, eller huvudsakligen, tillverkar eller säljer alkoholdrycker, bör omfattas av marknadsföringsbegränsningar i sociala medier, även om framställningarna inte avser en specifik alkoholdryck.  

Konsumentverket vill vidare framhålla att det om möjligt bör framgå vad som ska gälla för sådan marknadsföring av alkoholdryck genom kommersiella annonser som publicerats på sociala medier innan det eventuella förbudets ikraftträdande. Även om ett inlägg är flera år gammalt kan det fortfarande ligga långt upp i flödet på t.ex. Facebook eller Instagram, förutsatt att inte ett stort antal nya inlägg publicerats därefter. Konsumentverket anser att äldre inlägg som finns på sociala medier och som marknadsför alkoholdryck genom kommersiella annonser utgör en pågående marknadsföringsåtgärd som bör kunna angripas med den föreslagna lagregeln om förbud mot kommersiella annonser på sociala medier som marknadsför alkoholdrycker.

Avsnitt 3.17.3

Konsumentverket anser att frågan om huruvida den föreslagna regleringen är proportionerlig och i överensstämmelse med EU-rätten skulle behöva kommenteras mer ingående. Det finns en stor risk att det föreslagna förbudets proportionalitet kommer att ifrågasättas och leda till långvariga rättsprocesser, vilket skapar en tröghet i tillsynsarbetet. En väl underbyggd utredning avseende förbudets överensstämmelse med EU-rätten kan skapa förutsättningar för en bredare acceptans av förbudet.    

Avsnitt 3.17.6

Konsumentverket vill poängtera att det föreslagna förbudet endast kommer att träffa en begränsad del av de kommersiella annonserna för alkoholdryck i sociala medier, då aktörer etablerade i andra medlemsstater omfattas av ursprungslandsprincipen. I utredningen beskrivs det undantag från ursprungslandsprincipen som e-handelsdirektivet medger och som kan aktualiseras om det är nödvändigt för att skydda bland annat folkhälsan eller konsumenter. Myndigheten för press, radio och TV, biträdd av Konsumentverket, har försökt att utnyttja ett liknande undantag från sändarlandsprincipen enligt artikel 4 i AV-direktivet, för att kunna stoppa marknadsföring och sponsring avseende alkoholdryck i utlandssänd TV. EU-kommissionen ansåg dock inte att det var förenligt med EU-rätten för svenska myndigheter att ingripa mot marknadsföringen och sponsringen. Med erfarenhet av denna process vill Konsumentverket framhålla att möjligheten att, med framgång, åberopa undantaget i e-handelsdirektivet, sannolikt är förenat med stora praktiska svårigheter. 

__________________________

Detta yttrande har beslutats av avdelningschefen Joachim Allard. I handläggningen har också enhetschefen Andreas Prochazka, juristen Ida Hallberg och föredragande juristen Elin Häggeborn, deltagit.

Joachim Allard, beslutande                                           

Elin Häggeborn, föredragande


[1] MD 2014:4 och MD 2015:7

[2] Prop. 1998/99:134, s. 117