Synpunkter på Europeiska kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om grupptalan

Remissyttrande: 14 juni 2018
REMISSYTTRANDE

Vårt Dnr: 2018/489
Ert Dnr: Fi2018/01710/KO

Regeringskansliet
Finansdepartementet


Inledning

Konsumentverket har följande synpunkter på kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om grupptalan för att skydda konsumenters kollektiva intressen, och om upphävande av direktiv 2009/22/EC (nedan benämnt som direktivförslaget eller grupptalansdirektivet). 

Konsumentverket är i huvudsak positiv till de regler som föreslås i direktivförslaget och bedömer att de kommer, i enlighet med direktivets syften, leda till en bättre möjlighet att hindra överträdelser av EU:s konsumentskyddslagstiftning och förbättra konsumenters möjlighet att få kompensation vid överträdelse av konsumentskyddet.  

Ny möjlighet att föra grupptalan om gottgörelse

Av direktivförslaget framgår att det ska vara möjligt att föra en civilrättslig grupptalan om gottgörelse, exempelvis skadestånd, för den skada som näringsidkarens överträdelse av det gemensamma konsumentskyddet har orsakat en grupp konsumenter (jfr artiklarna 5.1, 5.3 och 6.1). Det ska även enligt artikel 5.4 vara möjligt att driva en grupptalan om gottgörelse tillsammans med en grupptalan om förbudsföreläggande (även marknadsrättsliga mål benämns i direktivet som en grupptalan) för att få den otillbörliga affärsmetoden att upphöra. I Sverige saknas det för närvarande möjlighet att driva en grupptalan om gottgörelse vid överträdelse av de direktiv och förordningar som enligt bilagan omfattas av grupptalansdirektivet, exempelvis direktivet om otillbörliga affärsmetoder som införlivats i svensk rätt genom marknadsföringslagen (jfr prop. 2015/16:57 s. 143 och 2001/02:107 s. 139). Konsumentverket välkomnar den föreslagna ändringen, särskilt som en otillbörlig marknadsföringsåtgärd eller ett oskäligt avtalsvillkor inte sällan leder till många och likartade skador för konsumenterna, vilket bör få till följd att sådana anspråk på gottgörelse relativt ofta bör lämpa sig att driva i en offentlig grupprättegång.

Förbjuda nära förestående affärsmetoder

Av artikel 5.2 i direktivförslaget framgår att inte bara tidigare eller pågående överträdelser ska kunna beivras, utan det ska även vara möjligt att förbjuda en affärsmetod som ännu inte använts, men som är nära förestående. Att förhandsgranska en ännu inte använd marknadsföringsåtgärd strider ofta mot det grundlagsskyddade censurförbudet i 1 kap. 2 § första st. tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 3 § första st. yttrandefrihetsgrundlagen (jfr prop. 2007/08:115 s. 122). Konsumentverket anser att det kan finnas fall när det kan vara lämplig att förbjuda en marknadsföringsåtgärd innan den använts för att på så sätt helt förhindra att den planerade affärsmetoden orsakar konsumenterna någon skada.  

Kravet på samtycke för att få delta i grupprättegången och att ersättningen i vissa fall ska fördelas till ett offentligt ändamål

Av artikel 6.1 i direktivförslaget framgår att det som huvudregel ska vara möjligt att kräva konsumentens samtycke för att denna ska omfattas av den civilrättsliga grupptalansdomen. Något krav på samtycke får dock inte, enligt artikel 6.3 b, krävas när många konsumenter var för sig lidit en mindre ekonomisk skada och det vore oproportionerligt betungande att fördela gottgörelsen till dem. Gottgörelsen ska då inte betalas till de skadedrabbade konsumenterna, utan till ett offentligt ändamål som tjänar konsumenternas kollektiva intressen. 

Enligt svensk rätt krävs det idag för att konsumenten ska få deltaga i grupprättegången att denne skriftligen anmäler sitt intresse om det till rätten inom den tid som anges i underrättelsen om att grupprättegången har inletts (jfr 13 och 14 §§ lagen om grupprättegång). Ett problem är att de drabbade konsumenterna inte alltid får del av rättens underrättelse om att grupprättegången har inletts på grund av att företrädaren för gruppen och rätten saknar kännedom om vilka de skadedrabbade konsumenterna är. Konsumenten får således i dessa fall eller när konsumenten av misstag skickar in anmälan till rätten för tidigt eller för sent inte någon möjlighet att delta i grupprättegången. För att undvika ovanstående problem anser Konsumentverket att en konsument vid en offentlig grupptalan automatiskt ska omfattas av grupptalan, men ska ges rätt att när som helst träda ur den (ett s.k. opt out förfarande). Direktivet uppställer inte heller något hinder mot att det införs ett sådant opt out förfarande vid en civilrättslig grupptalan.   

Konsumentverket är positiv till förslaget i artikel 6.3 b om att när de enskilda skadorna rör sig om mindre belopp och det vore oproportionerligt betungande att fördela gottgörelsen till de drabbade konsumenterna så får det inte krävas något samtycke från konsumenterna och gottgörelsen ska fördelas till ett offentligt ändamål. Det är i praktiken en inte helt ovanlig situation att den ekonomiska skadan för varje konsument är liten och att det är svårt att exakt bestämma hur stor varje skada är, vilket många gånger kan omöjliggöra eller kraftigt försvåra genomförandet av en grupptalan. Istället för att det i dessa fall överhuvudtaget inte skulle vara möjlig att driva en grupptalan mot näringsidkaren måste det vara bättre att näringsidkaren får stå för den skada som denne orsakat konsumenterna och att ersättningen istället för till konsumenterna utges till ett offentligt ändamål som tjänar konsumenternas kollektiva intressen. Direktivförslaget möjliggör också för de konsumenter som önskar få egen ersättning för den skada som de lidit att de träder ur grupprättegången och på egen hand ges möjlighet att driva sitt ersättningskrav mot näringsidkaren.  

Konsumenterna ska få möjlighet att godta eller avstå från att bli bunden av en förlikning

Artikel 8.6 i direktivförslaget framgår att en konsument som berörs av en förlikning ska innan den stadfästes av rätten ges möjlighet att godta eller avstå från att bli bunden av förlikningen. Något sådant krav på att godta eller avstå från att bli bunden av förlikningen finns inte i svensk rätt, utan det är enligt 50 § lagen om grupprättegång tillräckligt att gruppmedlemmarna får en underrättelse om att det begärts stadfästelse enligt 26 § av förlikningen. Rätten måste enligt 26 § lagen om grupprättegång innan förlikningen stadfästs pröva om den inte är diskriminerande mot vissa gruppmedlemmar eller på annat sätt är uppenbart oskälig. Konsumentverket anser att den nuvarande ordningen ger konsumenten ett tillräckligt bra skydd och kan därför inte ställa sig bakom direktivförslaget om att konsumenten måste ges möjlighet att godta eller avstå från att bli bunden av förlikningen.   

Näringsidkarens informationsskyldighet

Artikel 9.1 och beaktandesatserna 31 och 32 i direktivförslaget föreskriver att rätten ska ålägga den näringsidkare som har begått överträdelsen att på egen bekostnad informera konsumenten om det slutliga beslutet, inklusive marknadsrättsliga mål och ärende om förbudsföreläggande, och om godkända förlikningar. Informationen ska enligt artikel 9.2 lämnas på ett begripligt språk och bl.a. innehålla en förklaring om det slutliga beslutets rättsliga följder och i förekommande fall vilka ytterligare åtgärder som konsumenten behöver vidta för att erhålla gottgörelse för den eventuella skada som överträdelsen orsakat konsumenten. Att näringsidkaren åläggs att lämna denna information har stor betydelse för konsumentens möjlighet att erhålla gottgörelse från näringsidkaren, särskilt när en överträdelse har konstaterats i ett mål om förbudsföreläggande. Att den näringsidkare som har begått överträdelsen även ska åläggas att på egen bekostnad lämna denna information får anses som rättvist eller skäligt. Att näringsidkaren åläggs att lämna denna information måste även i normalfallet vara det mest resurseffektiva, då näringsidkaren ofta genom kundregister och dylikt har kännedom om vilka de skadedrabbade konsumenterna är och på ett enkelt och kostnadseffektivt sätt kan skicka en personlig underrättelse till de berörda konsumenterna. Konsumentverket är således positiv till förslaget om att ålägga näringsidkaren en informationsskyldighet. Det bör här nämnas att förslaget står i strid mot 50 § lagen om grupprättegång, vilken anger att rätten som huvudregel ska ombesörja att underrättelsen lämnas till gruppmedlemmarna.  

Slutliga beslut i marknadsföringsmål ges rättsverkan i en efterkommande civilprocess

Konsumentverket är positiv till förslaget i artikel 10.1 om att slutliga beslut i bl.a. mål om förbudsföreläggande vid en efterkommande civilrättslig process om gottgörelse ska anses utgöra full bevisning för att överträdelsen som sådan berättigar till gottgörelse. Om det slutliga beslutet har fattats av en annan medlemsstat ska det enligt artikel 10.2 anses vara en motbevisbar presumtion om att överträdelsen har ägt rum.   

Väckandet av en grupptalan bör ges en vidare rättsverkan

Artikel 11 i direktivförslaget föreskriver att väckandet av en grupptalan innebär att de preskriptionsfrister som gäller för fordringar på gottgörelse skjuts upp eller avbryts. Konsumentverket är i och för sig positiv till detta förslag, men anser att gruppföreträdarens försök till uppgörelse med näringsidkaren och väckandet av en grupptalan bör få till effekt att konsumenterna vid denna tidpunkt ska anses ha reklamerat felet eller skadan till näringsidkaren. Om ställföreträdarens förhandlingar med näringsidkaren inte leder till att en reklamation ska anses vara lämnad är risken stor att de skadedrabbade konsumenterna hamnar i villfarelsen om att någon reklamation då inte behöver göras, vilket leder till oönskade rättsförluster.  Det borde även ligga i näringsidkarens intresse att gruppföreträdarens kontakter med denne får rättsföljden att reklamation ska anses lämnad, annars måste näringsidkaren hantera samtliga konsumenters klagomål.   

Sanktioner

För att säkerställa att grupptalan fungerar effektivt föreslås genom artikel 14.1 i direktivförslaget att näringsidkare som begår överträdelser ska åläggas effektiva, avskräckande och proportionerliga sanktioner om de underlåter att iaktta ett slutligt beslut. Vidare framgår det av artikel 14.2 att medlemsstaterna ska säkerställa att påföljderna kan ha formen av böter. Konsumentverket anser att det är viktigt att säkerställa effektiva, avskräckande och proportionerliga sanktioner men efterfrågar ett förtydligande av artikel 14.2. Det bör klargöras om den svenska sanktionen vite eller om det bara är marknadsstörningsavgift som ryms inom begreppet böter, som i den engelska versionen av direktivförslaget benämns som fines. Konsumentverket anser även att skyldigheten för medlemsstaterna att säkerställa att påföljderna kan ha formen av böter bör förtydligas. Det är otydligt om bestämmelsen utgör ett krav för medlemsstaterna att införa böter som sanktion i och med att ordet ”kan” används istället för ”ska”.

Gränsöverskridande grupptalan och nackdelen med att marknadsrättsliga domar inte kan verkställas av andra länder

De godkända enheterna ska enligt artikel 16.1 i direktivförslaget kunna väcka en grupptalan i en annan medlemsstat, vanligtvis det land där näringsidkaren har valt att etablera sig. Talerätten omfattar både offentligrättsliga grupptalansmål såsom förbudsföreläggande för att få överträdelsen att upphöra och civilrättsliga grupptalansmål om gottgörelse för de skador som överträdelsen har orsakat konsumenterna. Talerätt ska även enligt artikel 16.2 ges till flera godkända enheter från olika medlemsstater att agera gemensamt eller så kan de välja att låta sig företrädas av en enda godkänd enhet, när överträdelsen sannolikt påverkar konsumenter från flera olika medlemsstater. 

Konsumentverket är positiv till att det nuvarande omständliga systemet i förbudsföreläggandedirektivet ändras så att de godkända enheterna ges direkt talerätt i andra medlemsstater och att det är möjligt att uppdra åt en godkänd enhet att företräda konsumentkollektivet i alla de medlemsstater som drabbats av den otillbörliga affärsmetoden. 

Samtidigt ska det påpekas att det är betydligt mer omständligt att väcka en grupptalan, såsom förbudsföreläggande, i en annan medlemsstat än i det landet där överträdelsen påverkar konsumentkollektivet. Istället för att tillämpa det egna landets materiella rätt och processuella regler måste det andra landets språk och rättsregler tillämpas, vilket i praktiken innebär att ett ombud från det andra landet måste anlitas. Det är således både dyrt och komplicerat att agera mot en näringsidkare som befinner sig i ett annat medlemsland, men som riktar sina otillbörliga affärsmetoder mot det egna landet. Det riskerar att leda till att samma tillsynsåtgärder inte kan vidtas mot en utländsk näringsidkare jämfört med en inhemsk sådan samt minskar möjligheten för konsumenterna att få kompensation för överträdelsen när näringsidkaren är utländsk. 

För att komma till rätta med bl.a. ovanstående problematik finns förordningen 2006/2004/EG om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen och den nya skarpare förordningen 2017/2394/EU om konsumentskyddssamarbete som ersätter den tidigare förordningen den 17 januari 2020. Även om förordningarna, särskild den nya, ställer långtgående krav på samarbete mellan tillsynsmyndigheterna och på att tillsynsåtgärder vidtas för att den gränsöverskridande överträdelsen ska upphöra lär det dock även i framtiden finnas fall där än mer effektiva verktyg krävs för att snabbt kunna vidta åtgärder från det land som drabbas av överträdelsen. I sådana fall och mot bakgrund av de problem som är förknippade med att väcka talan mot näringsidkaren i ett annat land skulle det, enligt Konsumentverket, förenkla och effektivera tillsynsarbetet om inhemska marknadsrättsliga domar erkändes och kunde verkställas av andra medlemsstater. Som en följd av digitaliseringen är det även mycket lätt för en näringsidkare att etablera sig i ett annat EU-land och därefter rikta den otillbörliga marknadsföringen via nätet mot inhemska konsumenter. Det förhållandet att konsumentskyddsamarbetet inte alltid är effektivt och att domarna inte kan verkställas utomlands kan lätt utnyttjas av oseriösa näringsidkare och Konsumentverket har redan noterat sådana tendenser.

 _____________________

Detta yttrande har beslutats av avdelningschefen Joachim Allard. I handläggningen har också biträdande KO och biträdande avdelningschefen Daniel Karfs, internationella handläggaren Emy Gustavsson och föredragande processrådet Pär Magnusson deltagit.

Joacim Allard
Beslutande

Pär Magnusson
Föredragande