Remissvar på betänkandet Stärkt konsumentskydd på bolånemarknaden (SOU 2015:40)

Remissyttrande 26 juni 2015

REMISSYTTRANDE

Diarienummer: 2015/517

Justitiedepartementet
103 33 Stockholm

Allmänna synpunkter

Konsumentverket begränsar sitt yttrande till de delar som rör verkets uppdrag att ta tillvara konsumenternas intressen.

Konsumentverket är i allt väsentligt positivt till de förslag som utredningen tagit fram och även till att den föreslagna konsumentskyddande regleringen genomförs inom ramen för konsumentkreditlagen. Verket anser vidare, liksom utredningen, att det är angeläget att samma regler, så långt det är möjligt, ska gälla för alla konsumentkrediter.

5.3.4 Marknadsföring

Konsumentverket delar utredningens uppfattning att de ändringar som införs i 7 § Konsumentkreditlagen ska tillämpas på all marknadsföring av konsumentkrediter.

Konsumentverket välkomnar förslaget att den effektiva räntan ska anges på ett minst lika framträdande sätt i marknadsföringen som andra förekommande räntesatser och att detta ska gälla för alla konsumentkrediter. Den effektiva räntan är, tillsammans med den totala kostnaden för krediten, de enda jämförelsemått som finns. Även om begreppet i sig inte är enkelt att förstå, ger det information om vilken kredit som, utifrån kostnadssynpunkt, är mest förmånlig för konsumenten. Det är viktigt att konsumenten på ett förhållandevis enkelt sätt ska kunna jämföra olika kreditalternativ och utifrån detta fatta väl övervägda val.

Konsumentverket anser vidare att det krav rörande antal avbetalningar som följer av artikel 11.2, i likhet med vad utredningen förslår, ska ingå i det representativa exemplet för alla konsumentkrediter.  Konsumentverket ser idag marknadsföringskampanjer där konsumenter erbjuds låga kreditkostnader per månad. Det framgår dock inte tydligt om konsumenten verkligen får en lägre ränta och samma avbetalningstid eller om det i själva verket är en snarlik eller högre ränta i kombination med en längre avbetalningstid som genererar den lägre månadskostnaden.

5.3.10 Tillräckliga förklaringar

Konsumentverket anser att det är mycket positivt att kravet att iaktta god kreditgivningssed ska gälla samtliga kreditförmedlare. Förmedling av krediter marknadsförs idag i större utsträckning än tidigare och det är angeläget att samma krav kan ställas på samtliga förmedlare. I god kreditgivningssed ligger, utöver förklaringsskyldigheten, bland annat kravet att i marknadsföringen agera återhållsamt och måttfull och att inte uppmana en konsument att ta en kredit.

5.3.11 Förbud mot kopplingsförbehåll

Konsumentverket instämmer i att de s.k. paketlösningar som ofta erbjuds konsumenter i samband med tecknande av bostadskrediter utgör en risk för konsumenterna och att det finns behov av att motverka dessa risker. Konsumentverket ifrågasätter dock om de föreslagna åtgärderna är tillräckliga för att ett högt konsumentskydd ska uppnås. Även med det föreslagna förbudet mot kopplingsförbehåll, finns det, enligt Konsumentverkets uppfattning, en risk att konsumenten, som oftast befinner sig i ett kunskapsunderläge och är angelägen om att få den önskade krediten, lockas att teckna avtal om paketlösningar som sammantagna inte motsvarar konsumentens behov eller på annat sätt är olämpliga för konsumenten.

Paketlösningar kan dessutom medföra en sämre transparens vad gäller kostnaden för den aktuella bostadskrediten och försvårar därmed för konsumenten att göra jämförelser med andra kreditgivares erbjudanden.

5.3.12 En obligatorisk betänketid för bostadskrediter

Konsumentverket välkomnar förslaget om obligatorisk betänketid för bostadskrediter. Betänketiden ger konsumenten möjlighet att i lugn och ro gå igenom erbjudandet och jämföra med andra erbjudanden eller bankernas angivna snitträntor.

5.3.13 Informationskrav på kreditförmedlare

Ett generellt förbud mot provisioner

Konsumentverket har tidigare i olika sammanhang framfört att det enligt verkets uppfattning är mycket angeläget att det införs ett förbud mot provisioner vid försäkringsförmedling och finansiell rådgivning. Verket anser att det är lika angeläget att det införs ett generellt förbud mot provisioner även i kreditgivningssammanhang. Ett provisionsförbud skulle öka transparensen och ge konsumenten en korrekt bild av vad en produkt faktiskt kostar. Ett provisionsförbud skulle vidare vara ägnat att i hög grad säkerställa att konsumenten, utan ovidkommande hänsyn, erbjuds den kredit som är lämpligast utifrån konsumentens egna behov och förhållanden.

Information om provision till kreditförmedlare

För det fall provisionsförbud inte införs anser Konsumentverket att det är av allra största vikt att konsumenten, utan att behöva fråga efter det, får information om provision som förmedlaren får från kreditgivare eller annan, och även om provisionens storlek.

Trots att frågan om provision är en viktig faktor när krediterbjudanden presenteras, bedömer Konsumentverket att konsumenter endast i enstaka undantagsfall skulle begära information om de olika nivåerna. För att uppnå det avsedda konsumentskyddande syftet med reglerna bör det därför alltid ankomma på förmedlaren att självmant informera om både förekomsten av provisioner och storleken på dessa.

Provision till kreditförmedlaren

Till skillnad från utredningen anser Konsumentverket att oberoende kreditförmedling förutsätter att förmedlaren inte får ersättning från någon kreditgivare eller annan för sin förmedling, oavsett vilket antal kreditgivare förmedlingen omfattar. Detta är enligt Konsumentverket en viktig principiell fråga och om verket får genomslag för sin uppfattning bör det tydligt framgå av lagtexten att en kreditförmedlare som utger sig för att vara oberoende inte får ta emot ersättning från någon kreditgivare eller annan för sin förmedling. Sådan ersättning får istället debiteras konsumenten.

Att påstå att kreditförmedlingen är ”oberoende” i de fall kreditförmedlaren tar emot provision för sin förmedling, torde vidare strida mot den gängse uppfattningen av begreppets innebörd. Den föreslagna ordningen är därför ägnad att motverka den tydlighet och transparens för konsumenterna som bör eftersträvas.

Information om kreditförmedlares samarbete med vissa kreditgivare

Konsumentverket ser positivt på förslaget att kreditförmedlare av bostadskrediter ska uppge vilka kreditgivare de samarbetar med.

Konsumentverket ser idag kreditförmedlare av konsumtionskrediter som i sin marknadsföring lyfter fram samarbete med de ”ledande eller största bankerna”, trots att flertalet av de kreditgivare som förmedlaren samarbetar med är kreditmarknadsbolag. För konsumenterna kan urvalet av samarbetsbolag vara av stor betydelse och det är viktigt att de vet vilka kreditgivare de kan få krediterbjudanden från.

Även om det inte ingått i utredningens uppdrag att se över reglerna för förmedling av konsumtionskrediter, vill Konsumentverket framhålla att det redan idag finns företag som förmedlar både bostads- och konsumtionskrediter, och att det är angeläget att samma informationskrav gäller vid förmedling av samtliga kreditformer. Konsumenter som är i färd att teckna en konsumtionskredit torde ha samma behov av den information och det skydd som den aktuella informationsbestämmelsen är avsedd att ge, som den som är i färd att teckna en bostadskredit.

5.3.14 Kreditprövning

Konsumentverket tycker att det är positivt att utredningen hänvisar till de krav på en kreditprövning som uppställs i Konsumentverkets allmänna råd om konsumentkrediter och som får anses gälla för att kraven i 12 § Konsumentkreditlagen ska vara uppfyllda.

Enligt utredningens förslag ska kreditgivaren dokumentera och bevara de uppgifter som inhämtats för kreditprövningen, tillsammans med uppgifter om hur kreditprövningen har gått till. Konsumentverket är mycket positivt till förslaget. Kravet på dokumentation och bevarande kan i hög grad förenkla tillsynen över att kreditgivarna följer reglerna om kreditprövning. Detta är i sin tur ägnat att öka efterlevnaden av lagstiftningen. Det är vidare, enligt Konsumentverkets uppfattning, angeläget att samma krav på dokumentation och bevarande ställs även när det gäller andra konsumentkrediter än bostadskrediter.

Undantag från reglerna om kreditprövning vid så kallade seniorlån

Konsumentverket anser inte att det är förenligt med ett högt konsumentskydd att undanta de så kallade seniorlånen från kraven på kreditprövning. Verket anser att kravet på kreditprövning ska gälla generellt och det är olämpligt med en särreglering avseende vissa kreditprodukter. En särreglering riskerar att medföra en produktutveckling som styrs mot undantagen från kreditprövning.

5.3.18 Lån i utländsk valuta

Förekomsten av lån i utländsk valuta torde kunna bli hög i områden med arbetspendling så som till exempel Värmland och Skåne. Konsumentverket delar utredningens bedömning att en konverteringsrätt vid lån i utländsk valuta skulle kunna medföra nackdelar för konsumenterna i form av högre kostnader, tillämpningsproblem och avsaknad av garanti mot valutaförluster.

Utredningen föreslår istället att konsumenten ska erbjudas en försäkring eller något annat arrangemang som begränsar risken för valutakursförändringar som påverkar förmågan att betala kreditfordran.

Konsumentverket befarar att en försäkringslösning kan bli mycket dyr för konsumenten. Det är fråga om en ny försäkringsprodukt som ska utvecklas till ett förhållandevis litet konsumentkollektiv. Eftersom försäkringsavtal som regel är ettåriga finns det en uppenbar risk för återkommande premiehöjningar i händelse av valutakursförändringar. De förutsättningar som förelåg vid tecknandet av krediten och försäkringen kan därför under lånets löptid i hög grad ändras till konsumentens nackdel. Konsumentverket anser sammantaget att det finns skäl att ytterligare överväga de konsekvenser för konsumenterna en försäkringslösning eller ett annat arrangemang skulle kunna medföra.

5.3.20 Rådgivningstjänster

Konsumentverket anser att det finns en risk för att konsumenter får betala för en rådgivning som ska utgå från konsumentens ekonomiska och personliga situation samt dennes önskemål och krav, men som egentligen ligger inom ramen för en näringsidkares förklaringsskyldighet, vilken är kostnadsfri för konsumenten. Dessutom kan det finnas risk för att rådgivaren inte avråder en konsument från att ta en kredit i enlighet med god kreditgivningssed. I förklaringsskyldigheten ligger visserligen ingen skyldighet att lämna råd till en konsument, men den innebär att näringsidkaren till konsumenten ska ge den information som konsumenten behöver för att kunna avgöra om krediten passar dennes behov och ekonomiska situation. Förklaringsskyldigheten kan också innebära att näringsidkaren ska avråda konsumenten från att ingå kreditavtalet.

Vidare gäller att rådgivning ofta kan vara svår att särskilja från marknadsföring och det kan vid ett och samma tillfälle röra sig om båda delar.

Utredningen föreslår att bristande information och dokumentation i samband med rådgivning ska angripas med stöd av marknadsföringslagen. Konsumentverket anser dock inte att detta utgör ett tillräckligt starkt skydd för konsumenten då marknadsföringslagen inte utgör ett skydd i samband med vårdslös rådgivning utifrån ett civilrättsligt konsumentperspektiv.  Även denna rådgivning bör därför omfattas av den lag som föreslås i utredningen ”Det måste gå att lita på konsumentskyddet (SOU 2014:4)” (Lag om skadestånd vid finansiell rådgivning till Konsument).

Konsumenter befinner sig ofta i ett kunskapsunderläge och sätter stor tilltro till rådgivare. Rådgivningen ska dokumenteras så att det framgår vad som förekommit vid rådgivningstillfället. För att dokumentationen ska fylla det konsumentskyddande syftet förutsätts att den verkligen återspeglar innehållet i rådgivningen. Dokumentationskravet riskerar annars att istället medföra negativa konsekvenser för konsumenten vid en eventuell tvist, vilket framgår av ärenden hos Allmänna reklamationsnämnden. Det är viktigt att även skälen för den lämnade rekommendationen dokumenteras.

Regler för kreditförmedlare och regler om rådgivning under olika paragrafnummer

För att förenkla tillämpningen av de nya bestämmelserna och skilja de regler som berör endast kreditförmedlare från reglerna om rådgivning om bostadskrediter, anser Konsumentverket att det bör övervägas att ge de senare reglerna ett eget paragrafnummer.

5.4.23 Sanktions och förseningsavgift

Trots att frågan faller utanför utredningens uppdrag vill Konsumentverket peka på det förhållandet att sanktionsavgiften enligt förslaget ska beräknas på den omsättning som avser verksamheten med bostadskrediter. Detta överensstämmer med skrivningen i 24 § lag (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter. Vid bestämmande av sanktionsavgift enligt 52 § konsumentkreditlagen ska Konsumentverket dock i stället utgå från näringsidkarens hela omsättning, oavsett om verksamheten består av flera olika delar. Enligt Konsumentverkets uppfattning är det lämpligt att reglerna för beräkningen är desamma. 

5.4.25 Konsumentverkets tillsyn och Konsumentombudsmannens ingripanden mot utländska kreditförmedlare

Konsumentverket anser att det är angeläget att det klargörs huruvida verket i sin tillsyn kan agera även gentemot utländska kreditförmedlare.

Detta yttrande har beslutats av avdelningschefen Cecilia Tisell. I den slutliga handläggningen har också enhetschefen Gabriella Fenger-Krog, juristen Erik Fröcklin och juristen Anna Hult deltagit, varvid den sistnämnda har varit föredragande.

Cecilia Tisell
Beslutande

Anna Hult
Föredragande

Skriv ut Skriv ut
Prenumerera