Europeiska kommissionens förslag till direktiv rörande avtal om leverans av digitalt innehåll och avtal för försäljning av varor på nätet och distans

Remissyttrande 19 februari 2016

REMISSYTTRANDE

Diarienummer: 2016/14

Justitiedepartementet
103 33 Stockholm

Konsumentverket ställer sig till största del positivt till de föreslagna direktiven. De materiella reglerna som föreslås är till övervägande del positiva för konsumenterna, särskilt vad gäller de föreslagna reglerna för digitalt innehåll. Även det föreslagna direktivet om försäljning av varor innehåller materiella regler till fördel för konsumenterna, men har samtidigt den stora bristen att det inte är tillämpligt för samtliga varuköp utan endast köp på distans. En sådan fragmentering av reglerna för köp av varor är olycklig och riskerar att leda till stor förvirring om vilka regler som gäller för ett specifikt köp.

Den 1 september svarade Konsumentverket på två enkäter om de nu föreslagna direktiven i Europeiska kommissionens samråd. Många av de förslag som nu lämnats i direktiven ligger nära de synpunkter som Konsumentverket då framförde, vilket är glädjande. Konsumentverket vidhåller de synpunkter som lämnades i enkätsvaren. De delar från enkätsvaren och i övrigt som verket särskilt vill framhålla belyses nedan. I övrigt hänvisas till bifogade enkätsvaren.

Konsumentverket vill också påpeka att kommissionens pågående arbete med geoblocking inom The Digital Single Market kan komma att ha inverkan på de två direktivsförslagen remissen gäller.

Förslaget till direktiv om leverans av digitalt innehåll

Konsumentverket vill framhålla att direktivet om leverans av digitalt innehåll är ett bra initiativ och att det skapar regler inom ett område där regler i stort sett saknats. I nuläget används andra konsumentskyddande regler ofta analogt för digitalt innehåll men det är en stor fördel med direkt tillämpliga regler, bland annat för ökad rättssäkerhet och förutsägbarhet för konsumenter och näringsidkare. Att digitalt innehåll regleras i ett separat direktiv bedöms som nödvändigt av Konsumentverket eftersom digitalt innehåll skiljer sig på väsentliga punkter från övriga varor och tjänster som regleras i konsumenträtten. Att uppdatera befintliga konsumenträttsliga regler och anpassa dessa till digitalt innehåll bedöms inte vara en framkomlig väg.

Direktivförslaget eftersträvar teknologineutralitet vilket är positivt. Det är viktigt med teknikneutralitet för att undvika att viss teknologi, nutida eller framtida, faller utanför tillämpningsområdet.

Att betrakta tillhandahållande av personuppgifter som en motprestation från konsumenten sida vid avtalsingående är välkommet och enligt Konsumentverkets bedömning rimligt med tanke på att konsumentens personuppgifter har ett marknadsvärde.

Placeringen av bevisbördan på näringsidkaren i artikel 9 välkomnas och skapar enligt Konsumentverket en rimlig balans i avtalsförhållandet, då det är näringsidkaren som i de flesta fall förfogar över den tekniska expertisen och verktygen för att göra en felbedömning.

Konsumentverket anser att när det gäller näringsidkarens avhjälpande åtgärder i artikel 12 att skälig tid om möjligt bör preciseras, och då med inriktning på att avhjälpande ska ske skyndsamt. Samma invändning görs gällande regeln om uppsägning i artikel 16 punkt 2.

Konsumenten är enligt artikel 13 fri att utöva sin hävningsrätt med meddelande på valfritt sätt. Det är förvisso positivt för konsumenten men med anledning av att det vid en eventuell tvist är viktigt för konsumenten att kunna visa vad som skett, kan regeln modifieras med tillämpliga delar av artikel 11 i direktiv 2011/83/EU.

Förslaget till direktiv om vissa aspekter på avtal om försäljning av varor på distans

Konsumentverkets synpunkter på detta direktiv överensstämmer i allt väsentligt med det bifogade enkätsvaret. Den huvudsakliga invändningen är att det är olyckligt med en fragmentisering av lagstiftningen om konsumentköp inom EU.

Ett enhetligt regelverk bör eftersträvas i största möjliga utsträckning. Konsekvenserna av en uppdelning i köp beroende på vilken försäljningskanal som har använts, riskerar enligt Konsumentverkets bedömning i förlängningen att minska konsumenternas förtroende för den gemensamma marknaden inom EU.

De direktiv som detta yttrande berör föreslås vara fullharmoniserade för att skapa ett enhetligt regelverk och ett ökat förtroende för handeln på den inre marknaden. Konsumentverkets bedömning är att ett förslag som föreslår en uppdelning av reglerna om varuköp beroende på om de säljs i butik eller på distans motverkar det syfte som fullharmoniserade regler syftar till att uppfylla. Konsumentverket är positivt till att de materiella reglerna som föreslås är på en hög konsumentskyddsnivå och anser att de med fördel kan tillämpas även på köp som inte sker på distans.

I förslaget framhålls att det brådskar att genomföra regler för onlineförsäljning vilket Konsumentverket i viss mån kan hålla med om. De föreslagna regeländringarna får dock enligt verkets mening inte ske på bekostnad av de fördelar som följer av ett enhetligt regelverk. Konsumentverket välkomnar intentionen att åstadkomma en samstämmig rättslig ram inom EU, men upplever det som svårt att se att kommissionen kan garantera att detta kommer att genomföras även i andra säljkanaler än distansköp.

Förlängningen av tidsperioden för den omvända bevisbördan innebär en mycket stor förbättring av konsumentskyddet. Med hänvisning till den treåriga reklamationsfristen i Sverige tycker Konsumentverket dock att tiden för den omvända bevisbördan ska vara tre år istället för föreslagna två år. Konsumentverkets erfarenheter, bland annat genom vårt ledamotskap i Allmänna reklamationsnämnden, visar att det är svårt för konsumenterna att visa ursprungligt fel på en vara och en förlängning av den omvända bevisbördan innebär därför en mycket stor praktisk förbättring för konsumenterna. Verket anser också att de föreslagna reglerna är balanserade sett till parternas intressen eftersom näringsidkaren har bättre möjligheter att motbevisa presumtionen än konsumenten har att bevisa ursprungligt fel.

Definitionen av konsument i artikel 2 tycks avvika från exempelvis direktiv 2011/83/EU eftersom den precisering som finns i skälen punkt 17 i 2011/83/EU angående avtal med dubbla syften saknas i förevarande direktiv. I svensk lagstiftning tillkommer ett rekvisit, att avtal kan ingås som konsument om konsumenten huvudsakligen handlar för ändamål som faller utanför näringsverksamhet. Det är givetvis av stor vikt att definitioner av centrala begrepp inom konsumenträtten är identiska.

Konsumentverket anser att när det gäller näringsidkarens avhjälpande åtgärder i artikel 9 att skälig tid om möjligt bör preciseras och då med inriktning på att avhjälpande ska ske skyndsamt.

Av artikel 13 framgår att konsumenten har full frihet i val av sätt att meddela näringsidkaren att avtalet hävs. Det är förvisso positivt för konsumenten men med anledning av att det vid en eventuell tvist är viktigt för konsumenten att kunna visa vad som skett, kan regeln modifieras med tillämpliga delar av artikel 11 i direktiv 2011/83/EU.

Enligt svensk rätt har konsumenten rätt att vända sig med sina krav mot tidigare säljled om säljaren exempelvis är på obestånd. Denna regel kan vara av stort värde för konsumenterna om säljaren har gått i konkurs och Konsumentverket anser att en motsvarande regel borde införas i direktivet.

 


 

Detta yttrande har beslutats av biträdande avdelningschefen Joachim Allard. I den slutliga handläggningen har också enhetschefen Jolanda Girzl och internationella handläggaren Ida Mazzenga deltagit samt juristen Magnus Karpe, föredragande.

Joachim Allard
Beslutande

Magnus Karpe
Handläggare

Skriv ut Skriv ut
Prenumerera