Reformerade stöd till barn och vuxna med funktionsnedsättning (Ds2015:58)

Remissyttrande 25 februari 2016

REMISSYTTRANDE

Diarienummer: 2015/1526

Socialdepartementet
103 33 Stockholm

Konsumentverket ser positivt på utredningens förslag om två nya socialförsäkringsförmåner, istället för nuvarande vårdbidrag och handikappersättning. Genom en renodlad merkostnadsersättning och ett renodlat omvårdnadsbidrag, med separata förmånsbedömningar, blir det en tydligare och mer enhetlig praxis för respektive ersättning. I och med ett tydligare och enklare regelverk blir förmånsprövningen också mer förutsägbar och rättssäker, för både myndigheter och enskilda personer. Konsumentverket ser vikten av att det underlättar för enskilda individer att kunna ta tillvara sin rätt.

Konsumentverket ser positivt på utredningens förslag till rätt om merkostnadsersättning, men ser också svårigheter i framtagning av normalkostnader på flera områden. Konsumentverkets synpunkter på utredningens förlag inriktas främst på hur normal och merkostnader ska beräknas.  Det finns flera svårigheter att beräkna normalkostnader för de områden som arbetsgruppen föreslår. För detta behövs ett omfattande utrednings- och definitionsarbete. Tiden är för knapp för att hinna genomföra det uppdrag som Konsumentverket föreslås, för att ändringar i socialförsäkringsbalken ska träda i kraft den 1 januari 2017. 

Uppdraget kräver ett löpande samarbete mellan Konsumentverket och Försäkringskassan. En konsekvens för Konsumentverket är ett ökat resursbehov för framtagande och uppdatering av kostnadsberäkningar, vägledande material och systemstöd. Konsumentverket kommer även att behöva ha större beredskap för att svara på frågor från olika aktörer vilket innebär ökade kostnader. 

Med hänvisning till de oklarheter som finns i utredningens förslag anser Konsumentverket att det är svårt att bedöma om 1,5 miljoner och 300 000 kronor årligen för uppdraget är rimligt. 

Generella synpunkter

Konsumentverket anser det viktigt att omvårdnadsbidrag ska kunna beviljas båda föräldrarna, eftersom många barn har särlevande föräldrar. Rätt till förkortning av normalarbetstid är också av stor betydelse för en förälder som har barn med funktionsnedsättning. Detta gäller både ur ett barnperspektiv och jämställdhetsperspektiv. Något som Konsumentverket saknar är en beskrivning av hur förebyggande rehabilitering ingår och hur tid för detta beräknas/ersätts. 

Konsumentverket anser också att det är lika viktigt som omvårdnadsbidraget att merkostnadsersättning kan beviljas till båda föräldrarna, eftersom båda föräldrarna har ett gemensamt ansvar för barnen och många barn lever med särlevande föräldrar. 

Konsumentverket anser att förslaget med fem olika ersättningsnivåer inte enbart har betydelse för försäkringskassans handläggning. De olika nivåerna tydliggör också ersättningen för den enskilde och motsvarar bättre de faktiska merkostnader som den enskilde har. 

Merkostnader

Konsumentverket instämmer med arbetsgruppen om att det tydligt ska framgå i lagtexten vad en merkostnad är. 

Normalkostnad

För att kunna beräkna en merkostnad måste man veta vad en normalkostnad är och grundas på. Men i utredningens förslag framgår det inte vad en normalkostnad innebär.  Ska den grundas på en så kallad skälig nivå eller på en genomsnittlig faktiskt konsumtion?Konsumentverket anser att det bör förtydligas vad som är ”normalt” utifrån funktionsförmåga. Ska normalkostnaden beräknas utifrån att det finns en variation av funktionsförmåga i befolkningen där en viss andel av befolkningen bedöms ha en varaktig funktionsnedsättning, eller ska den beräknas på den del av befolkningen som inte har en varaktig funktionsnedsättning? 

Enligt flera undersökningar som gjorts, både av Konsumentverket, Folkhälsomyndigheten och Myndigheten för delaktighet, bedömer cirka 20 % av befolkningen att de har en funktionsnedsättning som begränsar dem i sin vardag. I åldersgruppen 16-29 år är det cirka 10 % som har en funktionsnedsättning och för personer mellan 75 och 84 år är siffran 50 %. Detta kan i så fall innebära att normalkostnaden kan tänkas bli högre i takt med stigande ålder, alternativt att ersättningen för merkostnader kan bli högre med stigande ålder. Det förstnämnda alternativet innebär i så fall att vad som bedöms som en normalkostnad (och därmed också en merkostnad) kommer att påverkas av hur stor andel i befolkningen som har en nedsatt funktionsförmåga. Till exempel om en stor del av befolkningen är i behov av specialkost pga. en funktionsnedsättning, så kommer det att höja ribban för vad som är normalt och därmed kommer färre personer att kunna få ersättning för merkostnader.

Beslut om vilken nivå som ska betraktas som ”normal” kommer att ha en avgörande roll för bedömning av vad som därutöver är/blir en merkostnad. 

När det gäller utredningens förslag om att ge Konsumentverket i uppdrag att utarbeta ett vägledande material om vad som är att betrakta som normala kostnader inom olika områden, (hälsa, vård och kost, slitage och rengöring, resor samt boende) måste detta tydliggöras. Konsumentverket anser att det i utredningen saknas en redogörelse för vad de olika kategorierna/områdena omfattar och behöver en tydlig beskrivning av vad som ingår i respektive område. Eftersom merkostnader ska bedömas för barn och vuxna med funktionsnedsättning innebär det att normalkostnader för olika åldrar behöver tas fram.

Konsumentverkets beräkningar idag

De utgiftsområden som Konsumentverket beräknar idag utgår från ett grundläggande behov av varor och tjänster som behövs för att klara ett vardagsliv oberoende av hushållets inkomster. Det är varken en miniminivå eller en överflödskonsumtion som gäller, utan en rimlig konsumtionsstandard.  Konsumentverkets beräkningar idag omfattar inte olikheter som finns i konsumtionen beroende på kulturella skillnader, sjukdom eller funktionshinder. Beräkningarna visar endast kostnader för en rimlig konsumtionsnivå för följande områden:

  • Livsmedel
  • Kläder och skor
  • Personlig hygien
  • Fritid och lek
  • Mobiltelefon
  • Barn- och ungdomsförsäkring
  • Hemförsäkring
  • Förbrukningsvaror
  • Hemutrustning (inkl. dator)
  • Media, fast telefoni, Internet m.m.

Utredningens förslag till uppdrag för Konsumentverket

Utredningen föreslår att ge Konsumentverket i uppdrag att utarbeta ett vägledande material om vad som är att betrakta som normala kostnader inom olika områden, (hälsa, vård och kost, slitage och rengöring, resor samt boende). En beskrivning av vägledningens omfattning är också något som saknas. Idag beräknar Konsumentverket kostnader inom följande områden vilka skulle kunna användas som utgångspunkt för att beräkna normalkostnader.

Kost – livsmedelskostnad

Här kan Konsumentverkets 4 – veckors näringsberäknade normalkostmatsedel ligga till grund för beräkning av en normalkostnad för att täcka dagsbehovet av energi och näring för olika åldersgrupper och kön. Matsedeln består av frukost, lunch, middag och tre mellanmål per dag. Matsedeln är framtagen i samråd med Livsmedelsverket och prisinsamling för livsmedel har genomförts i samarbete med Statistiska centralbyrån. Denna vardagsmatsedel visar exempel på vad en näringsriktig mat kan kosta per månad. 

Rengöring

I Konsumentverkets beräkningar ingår förbrukning av rengöringsmedel, tvättmedel mm för olika hushållsstorlekar, från 1 person upp till 7 personer. Beräkningarna utgår från boende i hyreslägenhet från 2 r o k upp till 5 r o k.

Slitage (beroende på vad som menas med slitage och vad det ska omfatta)

I Konsumentverkets beräkningar hanteras slitage genom en beräknad användningstid angiven för vissa produkter, som exempelvis för kläder och skor.

Däremot beräknar inte idag Konsumentverket kostnader för följande områden här nedan, vilket gör att det i dagsläget inte finns underlag att utgå ifrån att utgå ifrån för att beräkna normalkostnader:

Hälsa – Vård

Hälsa och vård är två områden med stor omfattning där variationen av behov och kostnader är stora. Konsumentverket ser det mycket komplext att beräkna normalkostnad inom dessa områden. Det kan också finnas variationer i landet om vad som ingår i fri sjukvård. Konsumentverket har tillsammans med Socialstyrelsen tidigare (åren 2004-2005) försökt att beräkna kostnader för hälsa och viss vård, men svårigheterna med att bedöma vad som var normal/skälig förbrukning gjorde att försöket avbröts. 

Resor

Även inom detta område är det svårt att beräkna normalkostnader. Det är stora regionala skillnader i kostnader beroende på var i landet man bor, till exempel mellan storstad och glesbygd. Kostnaderna beror också på möjligheterna att välja resesätt. 

Boende

Det är också svårt att beräkna vad som är en normal boendekostnad, eftersom det varierar mycket beroende på bland annat bostadsort (glesbygd-storstad) och typ av boendeform (hyreslägenhet, bostadsrätt, egen villa osv).

Ovanstående områden är omfattande och kräver ett samarbete med flera myndigheter, organisationer och experter.

Samordning med underlag till riksnormen

I utredningen anger arbetsgruppen att det kan övervägas om beräkningar av normalkostnader ska samordnas med Konsumentverkets uppdrag att ta fram underlag till riksnormen. För att detta ska vara tänkbart behöver Konsumentverket få klarhet i verkets uppdrag och roll med att lämna underlag till riksnormen.  Konsumentverket lämnar varje år ett underlag till regeringen för beslut om riksnormen. Sedan 2013 har dock regeringen fastställt beslut om riksnormen innan Konsumentverkets underlag har lämnats in. 

_______________________________________________________________

Detta yttrande har beslutats av Enhetschef Peter Vikström. I den slutliga handläggningen har också Anna-Carin Widmark deltagit och Ingrid Eriksson, föredragande.

Peter Vikström
Beslutande

Ingrid Eriksson
Föredragande

Skriv ut Skriv ut
Prenumerera