SOU 2016:14 En översyn av tobakslagen

Remissyttrande 23 juni 2016

REMISSYTTRANDE

Diarienummer: 2016/468

Socialdepartementet
103 33 Stockholm

1. Sammanfattning

Konsumentverket har tagit del av utredningens förslag. Sammanfattningsvis vill Konsumentverket framhålla de tre nedanstående punkterna som är av särskild vikt för verket:

  • Konsumentverket anser att det är angeläget att den tobakspolitiska utgångspunkten att alla tobaksvaror ska behandlas lika förtydligas.
  • Konsumentverket anser att det är angeläget att rättsläget avseende marknadsföring av tobaksvaror på internet klargörs.
  • Konsumentverket anser att det är angeläget att alla faror som kan vara förbundna med e-cigaretter, vare sig e-cigaretterna innehåller nikotin eller inte, omfattas av de föreslagna bestämmelserna.

2. SOU 2016:14 En översyn av tobakslagen – Nya steg mot ett minskat tobaksbruk

Avsnitt 4.2

Konsumentverket anser att det är angeläget med ett förtydligande avseende förhållandet mellan den tobakspolitiska utgångspunkten att det oavsett farlighet inte ska göras skillnad mellan olika former av tobak (se s.123) och den rättspraxis som Marknadsdomstolen åstadkommit genom att bedöma snus på ett delvis annat sätt än tobaksvaror som i högre grad negativt påverkar folkhälsan.[1]  Lagstiftarens syfte bör tydligt framgå för att undvika missförstånd avseende tillämpningen.

Avsnitt 5.6.4

Konsumentverket anser att uppgifter om vilka näringsidkare som har tillstånd att sälja tobaksvaror via internet bör finnas samlat nationellt, oavsett i vilken kommun de är registrerade, för att det ska vara möjligt att få en överblick över vilka dessa näringsidkare är. Ett sådant register skulle underlätta Konsumentverkets tillsynsarbete eftersom verket i så fall slipper kontakta samtliga kommuner för att få dessa uppgifter.

Avsnitt 9.6

Konsumentverket är positiva till ett exponeringsförbud. Konsumenterna kommer fortfarande att ha tillgång till relevant information om produkterna samt pris och den marknadsföring som kommer att förbjudas i och med exponeringsförbudet är, enligt Konsumentverkets uppfattning, inte nödvändig för att konsumenterna ska kunna göra informerade köpval. Vidare kommer exponeringsförbudet att förenkla Konsumentverkets tillsynsarbete.

Marknadsföring av tobaksvaror på internet och tillfälliga försäljningsställen

Det har vare sig för Konsumentverket eller branschen varit uppenbart att det enligt nuvarande lagstiftning skulle råda ett totalt marknadsföringsförbud avseende marknadsföring av tobaksvaror på internet (med undantag för vad som är skyddat enligt YGL).[2] Enligt Konsumentverkets uppfattning torde det enligt nuvarande lagstiftning i vart fall vara tillåtet även på internet med marknadsföring som endast består i att tillhandahålla tobaksvaror för försäljning (14 § 2 st. punkt 2 tobakslagen 1993:581). Konsumentverket anser vidare att det kan vara tveksamt om skrivningen ”inne på försäljningsställen” (14 § 2 st. punkt 3 tobakslagen) helt utesluter webbutiker. Det är, enligt Konsumentverkets uppfattning, i vart fall inte helt uteslutet att webbutiker skulle kunna omfattas av denna skrivning. Verkets uppfattning är att, åtminstone delar av, branschen uppfattar det som att marknadsföring av tobaksvaror på internet är tillåten i viss utsträckning. Det är därför mycket angeläget att omfattningen av ett förbud avseende marknadsföring av tobaksvaror inom informationssamhällets tjänster förtydligas, i första hand på så sätt att det framgår av lagtext. Ett förtydligande i detta avseende skulle sannolikt spara mycket tid för Konsumentverkets tillsynsarbete och för Konsumentombudsmannen eftersom ett klart rättsläge kräver färre rättsprocesser.

Vidare finns även andra försäljningsställen som inte är traditionella fysiska försäljningsställen så som en butik eller liknande. Konsumentverket anser inte att det är helt klart hur skrivningen ”inne på försäljningsställen” förhåller sig till tillfälliga försäljningsställen så som torgstånd eller liknande. Det vore därför önskvärt med ett förtydligande även i detta avseende.

På flera ställen i utredningen nämns försäljning av tobaksvaror via internet (se t.ex. sidorna 161, 315 och 468). Om det ska råda ett totalt marknadsföringsförbud avseende marknadsföring av tobaksvaror på internet (med undantag för vad som är skyddat enligt YGL) anser Konsumentverket att möjligheten till försäljning av tobaksvaror via internet torde vara ytterst begränsad, eftersom även passivt tillhandahållande omfattas av marknadsföringsbegreppet. Konsumentverket anser därför att det är önskvärt med exempel på vilken försäljning via internet som skulle kunna anses vara tillåten.

Vidare vill Konsumentverket i detta sammanhang också lyfta behovet av vägledning avseende gränsdragningen mellan vad som ska anses som tillåten information om en tobaksvara på t.ex. en tillverkares webbplats (jfr s. 46 i prop. 2015/16:82) och marknadsföring.

Angående utredningens förslag till 3 kap. 7 §

Konsumentverket föreslår att Europeiska kommissionen och Folkhälsomyndigheten, när det är motiverat, även ska ha möjlighet att bevilja tillsynsmyndigheter enligt lagen tillgång till de lagrade uppgifterna.

Angående utredningens förslag till 4 kap. 7 §

Konsumentverket ställer sig frågande till att även 3 kap. 2 § finns med i utredningens förslag avseende sanktioner enligt marknadsföringslagen (detsamma gäller motsvarande skrivning i 15 § tobakslagen i prop. 2015/16:82). Eftersom reglerna om produktpresentation inte längre ligger inom Konsumentverkets tillsynsansvar är hänvisningen omotiverad och riskerar att skapa förvirring om vilken myndighet som har tillsynsansvar för den aktuella bestämmelsen.

3. Promemoria Genomförande av tobaksproduktsdirektivets bestämmelser om e-cigaretter

Konsumentverket välkomnar en lag och förordning om e-cigaretter.

Avsnitt 4.5

Av skrivningen på s. 38 i promemorian framgår att förpackningar och påfyllningsbehållare till e-cigaretter inte får antyda ekonomiska fördelar genom att innehålla tryckta kuponger, erbjudanden om rabatt, gratisutdelning, två varor till priset av en eller liknande erbjudanden (som har sin grund i 20.4 b) punkt 2 i tobaksproduktsdirektivet[3]). Denna skrivning återspeglas inte i förslaget till lagtext vilket det borde, men detta är sannolikt bara ett förbiseende.

Avsnitt 5.2

I promemorian konstateras att tobaksproduktdirektivet inte ställer upp något krav på nationell reglering av e-cigaretter som inte kan användas för konsumtion av nikotinånga och att det inte är nödvändigt att reglera e-cigaretter utan nikotin för att genomföra direktivet. Någon särskild reglering av sådana produkter föreslås därför inte.

Konsumentverket anser att en reglering av e-cigaretter utan nikotin är angelägen av produktsäkerhetsskäl: I tobaksproduktdirektivets konstateras att e-cigaretter kan utvecklas till en inkörsport till nikotinberoende och resultera i traditionell tobakskonsumtion, eftersom de efterliknar och normaliserar rökning.[4]  Konsumentverkets bedömning är att även e-cigaretter utan nikotin efterliknar och kan normalisera rökning. Smaksatta e-cigaretter utan nikotin torde ha en potentiell attraktionskraft för ungdomar och icke-rökare. Basen i den vätska som används i e-cigaretter är, oavsett om de innehåller nikotin eller inte, normalt ämnen som kan orsaka flera former av besvär bl.a. nedsatt lungfunktion. Man har även funnit ämnen som kan ge upphov till lungödem och cancerogena substanser.[5] Det är lite känt vad som sker med dessa vätskor och ingående smakämnen och hur de påverkar kroppen vid inhalering.  Vidare finns risker förbundna med produktens konstruktion såsom skador och läckage, se tobaksproduktdirektivet artikel 20.3 g 

Mot bakgrund av nämnda risker, produkternas attraktionskraft och med beaktande av att produkterna har gemensamma säljkanaler är det enligt Konsumentverkets uppfattning ändamålsenligt att e-cigaretter med och utan nikotin regleras i en lag. Till detta kommer att den administrativa bördan näringsidkare kommer att öka när de ska ha kännedom om och följa olika regelverk.  

Avsnitt 5.10

Konsumentverket uppmärksammar att utredningens förslag är mer långtgående än tobaksproduktsdirektivet avseende förbud mot marknadsföring av e-cigaretter på internet. I direktivet (art. 20.5 a)) uttrycks att det är kommersiella meddelanden som ska förbjudas medan 10 § i utredningens förslag i princip innebär ett totalförbud mot all marknadsföring. Konsumentverket anser att ett resonemang avseende detta saknas i promemorian. Dessutom är det önskvärt att det i sammanhanget förtydligas att begreppet marknadsföring även omfattar passivt tillhandahållande.

Utredningens förslag innebär, i det närmaste, ett totalförbud mot marknadsföring av e-cigaretter på internet. Marknadsföring i form av t.ex. affischering utomhus och inomhus samt direktreklam (inklusive telefonförsäljning) kommer emellertid att vara tillåten. Förslaget innehåller heller ingen begränsning avseende marknadsföring som kan uppfattas som påträngande, uppsökande eller uppmanar till bruk av e-cigaretter. Vidare finns i förslaget heller inget krav på att marknadsföringen av e-cigaretter inte får rikta sig till barn eller unga under 25 år. Konsumentverket ställer sig tveksamt till om förhållandet mellan den mycket restriktiva hållningen till marknadsföring på internet och hållningen till övriga marknadsföringskanaler och andra begränsningar är ändamålsenligt.

Avsnitt 9.3

Utredningen drar slutsatsen att förslagen inte bedöms få några nämnvärda praktiska eller ekonomiska konsekvenser för andra tillsynsmyndigheter än de som anges i avsnittet. Konsumentverket instämmer inte i denna slutsats. Ett utökat tillsynsansvar för Konsumentverket i enlighet med förslagen kommer att generera arbete och kostnader.

Angående utredningens förslag till 3 §

Konsumentverket anser att bestämmelsen bör innehålla en upplysning om att produktsäkerhetslagen endast kan användas vid statlig tillsyn. Av 3 § produktsäkerhetsförordningen (2004:461) framgår att produktsäkerhetslagen endast gäller för statliga myndigheter.

Vidare kan följande del strykas: ”… som är avsedda för konsumenter eller som kan antas komma att användas av konsumenter…”. E-cigaretter måste per definition ses som konsumentprodukter enligt tobaksproduktdirektivets definition av konsument: ”En fysisk person som agerar i syften som ligger utanför dennes närings-verksamhet, affärsverksamhet, hantverk eller yrke.”

Angående utredningens förslag till 10 §

Konsumentverket anser att förslaget till 10 § är svårtillgänglig och hoppas att denna bestämmelse går att göra lite mer lättläst.

Angående utredningens förslag till 12 §

Konsumentverket anser att begreppet partihandlare bör bytas mot distributör, så att bestämmelsen harmonierar med lagens övriga bestämmelser och med tobaksproduktdirektivet.

Angående utredningens förslag till 18 §

Konsumentverket anser att förslaget till 18 § bör gälla inte bara införsel utan även import från tredje land.

Angående utredningens förslag till 25 §

Konsumentverket föreslår att bestämmelsen utformas på likande sätt som 31 § produktsäkerhetslagen som föreskriver att ett föreläggande eller förbud ska förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt.

Angående utredningens förslag till 28 §

Konsumentverket ställer sig frågande till att även 8 § finns med i utredningens förslag avseende sanktioner enligt marknadsföringslagen (jfr Konsumentverkets synpunkt ovan avseende förslaget till tobakslag 4 kap. 7 §). Eftersom reglerna om produktpresentation inte ligger inom Konsumentverkets tillsynsansvar är hänvisningen omotiverad och riskerar att skapa förvirring om vilken myndighet som har tillsynsansvar för den aktuella bestämmelsen.

4. Övriga synpunkter

Begreppen släppa ut på marknaden och tillhandahålla

Såsom uppmärksammats i utredningen har begreppet släppa ut på marknaden givits en något annorlunda innebörd i tobaksproduktdirektivet än vad som är brukligt i EU-rättsliga sammanhang eftersom begreppet begränsas till ett tillhandahållande till konsumenter.

Om det i tobaksdirektivet istället hade använts samma definition som återfinns i produktsäkerhetslagstiftningen hade det inneburit att alla ekonomiska aktörer i leveranskedjan haft skyldigheter i fråga om produkternas spårbarhet och de hade varit tvungna att spela en aktiv roll för att se till att endast produkter som uppfyller kraven satts i omlopp inom EU. Alltså inte bara begränsat till de aktörer som tillhandahåller till konsumenter. Konsumentverket hade föredragit en sådan lösning.

Konsumentverket respektive Konsumentombudsmannen

Eftersom det är Konsumentverket som har tillsynsansvaret för marknadsföringsbestämmelserna medan Konsumentombudsmannen ansvarar för rättsliga åtgärder bör detta också återspeglas av lagtext och förarbeten.

__________________________

Detta yttrande har beslutats av Joachim Allard, tillförordnad avdelningschef. I den slutliga handläggningen har också enhetscheferna Jan Nyquist 0ch Mikael Schmidt deltagit samt juristerna Elin Häggeborn, Åsa Persson och Kristina Wallin, den senare föredragande.

 

Joachim Allard
Beslutande

Kristina Wallin
Föredragande


[1] Se MD 2014:14 p. 92 och MD 2015:13 p. 123

[2] Marknadsföringsbegreppet omfattar även passivt tillhandahållande.

[3] Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/40/EU om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och relaterade produkter och om upphävande av direktiv 2001/37/EG.

[4] Skäl 43 i ingressen.

[5] Marknadskontrollrådets skrivelse till regeringen i juni 2013. SWEDAC dnr 2013/1947

 

Skriv ut Skriv ut
Prenumerera