Yttrande över SOU 2016:53 Betaltjänster, förmedlingsavgifter och grundläggande betalkonton

Remissyttrande 2 november 2016

REMISSYTTRANDE

Diarienummer: 2016/1000

Finansdepartementet
Finansmarknadsavdelningen
Bankenheten

Konsumentverket anser sammantaget att de förslag som lämnas av utredningen medför förbättringar för konsumentkollektivet. Särskilt positivt och viktigt är att tredjepartsbetaltjänstleverantörer föreslås omfattas av betaltjänstlagen. Verket har i enskilda delar nedanstående kommentarer.

6. Tredjepartsbetaltjänstleverantörer

Godkännande av betalningstransaktion (6.2.6)

I avsnitt 6.2.6 förtydligas att samtycke till en betalningstransaktion ska kunna lämnas inte bara direkt till betaltjänstleverantören utan även via betalningsmottagaren eller via en leverantör av betalningsinitieringstjänster.

Konsumentverket vill i detta sammanhang lyfta problematiken med s.k. abonnemangsfällor där konsumenter, utan avsikt, fastnar i kostsamma abonnemang som är svåra att ta sig ur. Abonnemangsfällor innebär i detta sammanhang att konsumenter lockas att genomföra ett särskilt förmånligt köp på internet med sitt konto- eller kreditkort. Genom att godkänna betalningstransaktionen och genomföra köpet, oftast på ett lågt belopp, tecknas även ett abonnemang, vilket konsumenten i många fall är ovetande om. De avtalsvillkor som ger betalningsmottagaren rätt att fortlöpande debitera konsumentens kort är dolda i avtalstexten. Såvitt Konsumentverket uppfattat det anser konsumentens betaltjänstleverantör i normalfallet att samtliga transaktioner är behöriga, och således godkända, eftersom betalningsskyldigheten framgår av avtalen mellan konsumenten och betalningsmottagaren. I praktiken har konsumenten dock enbart godkänt den initiala betalningen och inte de efterföljande, som vanligtvis är på avsevärt högre belopp än den initiala betalningen.

Av 5 kap. 14 § 2 st. betaltjänstlagen följer att betaltjänstanvändaren vid autogiro får återkalla en betalningsorder senast i slutet av den bankdag som föregår den dag som avtalats för debitering. Baserat på definitionen av autogiro i 1 kap. 4 § betaltjänstlagen, tolkar Konsumentverket att bestämmelsen om återkallandemöjlighet även gäller för en serie kortbetalningar. Verket anser, delvis till följd av den ovan beskrivna problematiken med abonnemangsfällor, att det bör tydliggöras att möjligheten att återkalla en betalningsorder även gäller vid en serie kortbetalningar.

Av artikel 64.3 i betaltjänstdirektivet framgår att en återkallelse av ett godkännande att genomföra en serie betalningstransaktioner får följden att varje betalningstransaktion därefter ska anses vara icke auktoriserad. En sådan bestämmelse har inte införts i betaltjänstlagen och föreslås heller inte införas av utredningen. Enligt Konsumentverket skulle en uttrycklig bestämmelse i linje med artikel 64.3 i direktivet tydliggöra vad som gäller och därmed stärka konsumentskyddet.

7. Obehöriga transaktioner

Direktivets reglering bör genomföras i betaltjänstlagen (7.3.1)

Utredningen föreslår att lagen (2010:738) om obehöriga transaktioner ska upphöra att gälla och att dess bestämmelser ska införas i betaltjänstlagen. Den föreslagna placeringen, i ett kapitel med främst näringsrättsliga regler, gör de konsumentrelevanta reglerna onödigt svårtillgängliga. Konsumentverket anser därför att det bör övervägas att istället samla reglerna i ett eget kapitel.

I förslaget tydliggörs att det primärt är betaltjänstleverantören som ansvarar för obehöriga transaktioner. Konsumentverket ser positivt på detta.

Ansvar vid obehöriga transaktioner (7.3.3)

Utredningen föreslår att den lägre s.k. självrisken sänks från 1200 kr till 400 kr. Konsumentverket ser positivt på sänkningen och bedömer att även ett lägre självriskbelopp utgör ett incitament för konsumenten att vara aktsam och försöka förhindra obehöriga transaktioner.

Enligt nuvarande reglering svarar kontohavaren för beloppet, dock högst självrisken, vid en obehörig transaktion bara om kontohavaren underlåtit att skydda den personliga koden. Den nu föreslagna förändringen innebär att nivån på självrisken sänks, men samtidigt utökas kontohavarens ansvar till att omfatta även andra situationer än de då den personliga koden inte har skyddats.

Precis som utredningen konstaterar, anser Konsumentverket att det är ovisst vilka konsekvenser detta får i praktiken. Det är viktigt att aktsamhetskraven på konsumenten inte förskjuts på ett oönskat sätt.

Utredningen föreslår vidare att ansvaret för obehöriga transaktioner som har genomförts utan att betaltjänstleverantören har begärt stark kundautentisering alltid ska ligga på betaltjänstleverantören. För det fall konsumenten har handlat svikligt ska dock konsumenten stå ansvaret. Beroende på hur begreppet "stark kundautentisering" slutligen kommer att definieras anser Konsumentverket att förslaget är positivt och ägnat att öka säkerheten för betalningar, särskilt vid e-handel, samt att det är en rimlig utveckling med hänsyn till de alltmer avancerade, och för konsumenten ofta svårförståeliga, säkerhetslösningar som tillämpas. Däremot ställer sig Konsumentverket frågande till vilka situationer utredningen åsyftar då den på sidan 274 i betänkandet konstaterar att "Den föreslagna regleringen innebär dock att självrisk kan utgå även i andra fall, dvs. även om en obehörig transaktion genomförs utan hjälp av betalarens personaliserade behörighetsfunktioner". Verket har svårt att se situationer då betaltjänstanvändaren ska stå ansvaret för en obehörig transaktion som har genomförts utan personaliserade behörighetsfunktioner såvida inte betaltjänstanvändaren har handlat svikligt.

10 Operativa risker, säkerhetsrisker och autentisering

Incidentrapportering (10.3)

Utredningen föreslår att betaltjänstleverantörer ska vara skyldiga att tillhandahålla Finansinspektionen statistiska uppgifter om bedrägerier som har skett i samband med användningen av olika betaltjänster. Konsumentverket anser att det vore olyckligt att begränsa rapporteringen till bedrägerier och vill lyfta att det, enligt verkets uppfattning, är det totala antalet kortreklamationer samt antalet beviljade kortreklamationer som är det mest relevanta. Det råder idag stor ovisshet om det totala antalet kortreklamationer i Sverige. Sådan statistik är viktig för tillsynsmyndigheter att få analysera och tolka. Det är också viktigt att kunna se hur antalet kortreklamationer förändras i samband med nya tekniska lösningar och andra förändringar på betaltjänstområdet.

13. Övriga frågor

Betalningstransaktioner där transaktionsbeloppet inte är känt i förväg (13.5)

När det gäller transaktioner som initieras via betalningsmottagare, där det exakta beloppet inte är känt vid tidpunkten för betalarens godkännande, föreslår utredningen att det exakta reservationsbeloppet ska godkännas av betaltjänstanvändaren för att den kontoförvaltande betaltjänstleverantören ska ha rätt att reservera medlen. Enligt utredningen kan ett sådant godkännande ske genom att konsumenten upplyses om reservationsbeloppet i kortterminalens skärm innan transaktionen godkänns. Konsumentverket anser att det är ett lämpligt tillvägagångssätt.

Motsvarande krav och tillvägagångssätt för godkännande av en serie korttransaktioner skulle kunna vara ett effektivt sätt att motverka den ovan redovisade problematiken med abonnemangsfällor. Krav skulle alltså kunna ställas på att konsumenten i kortterminalens skärm, eller i autentiseringsrutan vid e-handel, godkänner/informeras om att det, utöver den initiala betalningen, även är fråga om en serie återkommande betalningar.

__________________________

Detta yttrande har beslutats av Konsumentombudsmannen Cecilia Tisell. I den slutliga handläggningen har också juristerna Sara Wahlberg och Martin Ekelöf deltagit, varav den sistnämnde varit föredragande.

..........................................................

Cecilia Tisell
Beslutande

Martin Ekelöf
Föredragande

Skriv ut Skriv ut
Prenumerera