Promemorian Ett tryggt och mer hållbart premiepensionssystem

Remissyttrande 15 februari 2018

REMISSYTTRANDE

Diarienummer: 2017/1347
Ert diarienummer: Fi2017/04798/FPM

Finansdepartementet
103 33 Stockholm

Konsumentverket begränsar sitt yttrande till de delar som rör verkets uppdrag att ta tillvara konsumenternas intressen.

Konsumentverket välkomnar i allt väsentligt de förslag som presenteras i promemorian och gör bedömningen att åtgärderna är angelägna för att öka tryggheten och stärka skyddet för pensionsspararna. I likhet med det som redogörs för i promemorian är det Konsumentverkets uppfattning att det under de senaste åren har förekommit stora problem med oseriösa aktörer och oacceptabla ageranden kopplade till fondtorget som medför att åtgärder måste vidtas. 

Vad gäller telefonförsäljning av tjänster kopplade till premiepension kan konstateras att införandet av ett så kallat skriftlighetskrav inte har varit tillräckligt. Av en undersökning genomförd av TNS Sifo[1] år 2013 framgår att de främsta anledningarna till att pensionsspararen väljer att anlita en rådgivare/förvaltare är att denne anser sig sakna kunskap samt att systemet är svårt och krångligt. Denna utgångspunkt bör ligga till grund för de åtgärder som vidtas för att stärka skyddet för spararna och skapa ett tryggt fondtorg. Enligt verkets bedömning är de föreslagna åtgärderna förenliga med en sådan utgångspunkt.

6.4 Krav på fondförvaltare och deras fonder i fondavtalet

Krav på att marknadsföring följer riktlinjer

Konsumentverket noterar att det hänvisas till riktlinjer för marknadsföring av fonder som har överenskommits mellan Fondbolagens förening och Konsumentverket. Detta tycks bygga på en missuppfattning då verket inte ingått en överenskommelse med Fondbolagens förening om sådana riktlinjer. Däremot finns mellan verket och föreningen en överenskommelse om regler för marknadsföring av fonder (BÖ 2015:02).   

6.6 Förordning om premiepensionssystemet

Krav på förvaltat kapital under avtalstiden

Om en fond under avtalstiden inte lever upp till kravet på minsta förvaltat kapital bör avtalet enligt förslaget sägas upp i den delen. Detta medför att spararnas medel överförs till AP 7 Såfa.   

Enligt verkets bedömning är det centralt att ta hänsyn till de aktiva val som sparare gjort inom premiepensionen. Ett avregistreringsförfarande behöver inte vara det mest förmånliga för spararna och bör under alla omständigheter bara komma ifråga om det finns underlag för att fonden över tid inte uppfyller kravet och att detta inte beror på tillfälliga fluktuationer. Konsumentverket anser att de konsekvenser förslaget kan medföra för spararna inte har utretts tillräckligt.      

7.1 Krav på hållbarhetsinformation

Konsumentverket är positivt till att fondförvaltare ska lämna den information som behövs för förståelsen av fondens förvaltning med avseende på hållbarhet. Konsumentverket anser att sådan information, det vill säga huruvida förvaltaren beaktar hållbarhetsaspekter eller ej och på vilket sätt, bör göras tillgänglig på ett enkelt och lättbegripligt sätt inom ramen för fondtorget. Genom informationen ges konsumenter möjlighet att värdera förvaltningen ur ett hållbarhetsperspektiv och lägga detta till grund för beslut om hur medlen ska placeras inom premiepensionen. 

Däremot är Konsumentverket av skäl som redogörs för nedan inte övertygat om lämpligheten i att koppla informationskravet till en konsekvens som innebär att Pensionsmyndigheten avböjer att ingå avtal med fondförvaltare.

7.2 Krav på hållbarhetshänsyn i fondförvaltningen

Konsumentverket ställer sig positivt till att det på olika sätt tas initiativ som syftar till att stärka hållbarhetsarbetet i förvaltningen av fonder på fondtorget. Sammantaget anser Konsumentverket dock att förslaget behöver utredas ytterligare. 

Konsumentverket gör bedömningen att det inte är helt okomplicerat att uppställa krav på fondförvaltares hänsyn till hållbarhetsaspekter i förvaltningen för att avtal ska få ingås. Det är i princip inte möjligt att med säkerhet fastslå vilken verkan en viss åtgärd i fondförvaltningen har ur ett hållbarhetsperspektiv. Det kan därför vålla Pensionsmyndigheten svårigheter att precisera vilka krav som behöver vara uppfyllda för att avtal ska ingås med en fondförvaltare, eftersom det i princip innebär att myndigheten måste göra en värdering av förvaltningen av fonden ur ett hållbarhetsperspektiv. Efter ingånget avtal kan det av sparare komma att uppfattas som att Pensionsmyndigheten godkänt förvaltarens hållbarhetsarbete.

Vidare ser Konsumentverket risker med att en fondförvaltare inte tillåts ingå avtal med myndigheten om inga hållbarhetsaspekter beaktas i förvaltningen. Det kan leda till att fondförvaltare överdriver informationen om vilka hållbarhetshänsyn som beaktas i syfte att få ingå avtal med myndigheten. För sparare kan konsekvensen bli att de fattar beslut om hur medlen i premiepensionen ska placeras på felaktiga premisser. 

En ytterligare aspekt av förslaget som enligt Konsumentverket behöver utredas närmre är att det bör kunna ge upphov till en överlappning mellan Finansinspektionens tillsyn över fondförvaltares hållbarhetsinformation och Pensionsmyndighetens prövning av huruvida förutsättningar för avtal föreligger och sedermera även uppföljning av detsamma.

8 Förbud mot marknadsföring och försäljning via telefon inom premiepensionen

Konsumentverket tillstyrker promemorians förslag att marknadsföring eller försäljning på premiepensionsområdet via telefon inte ska få ske.

I likhet med promemorian anser verket att de beslut konsumenter har att fatta med anledning av marknadsföring av premiepension är komplexa och många konsumenter upplever även att de saknar kunskap och att systemet är krångligt. Detta gör att konsumenter befinner sig i ett, i alla fall upplevt, kunskapsunderläge i förhållande till säljaren. Risken är då stor att konsumenten påverkas att fatta ett oövervägt affärsbeslut. Sammantaget gör Konsumentverket, i likhet med den i promemorian, bedömningen att det inte lämpar sig att sälja eller i övrigt marknadsföra tjänster kopplade till premiepension per telefon.  

Konsumentskyddet bör stärkas genom ett förbud mot marknadsföring och försäljning av premiepensionsprodukter via telefon

Enligt promemorians förslag bör bestämmelsen införas i 64 kap. Socialförsäkringsbalken. Konsumentverket kan i och för sig instämma i att en sådan placering är logisk. Eftersom bestämmelsen är av civil- och marknadsrättslig karaktär bör dock även beaktas intresset av att konsumenter, men även näringsidkare, kan finna bestämmelsen på ett enkelt sätt. Det framstår som mer sannolikt att såväl en konsument som en näringsidkare söker sig till reglerna i lag (2005:59, DAL) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler än till Socialförsäkringsbalken vid tvivel om vad som gäller avseende avtalsingående på distans. Av detta skäl är det enligt verkets bedömning mer ändamålsenligt att placera bestämmelsen i DAL.

Innebörden av förbudet

Förbudet ska enligt promemorian omfatta ”produkter på premiepensionsområdet” och promemorian ger en exemplifiering av vilka produkter som omfattas av denna formulering. Konsumentverket anser att denna exemplifiering riskerar att ge intryck av att begreppet är snävare än vad som bör vara avsikten. Det finns anledning att vara tydlig med vad som avses med begreppet produkt.[2] Enligt 3 § marknadsföringslagen (2008:486, MFL) förstås med begreppet produkt: varor, tjänster, fast egendom, arbetstillfällen och andra nyttigheter. Konsumentverket anser att denna vidsträckta definition, exempelvis genom en hänvisning till 3 § MFL, bör gälla även när begreppet används i den föreslagna bestämmelsen. Detta ter sig särskilt naturligt med anledning av kopplingen mellan bestämmelsen och den marknadsrättsliga regleringen. 

Även vad gäller produktens koppling till premiepensionsområdet anser Konsumentverket att detta bör tolkas generöst för att inte riskera att inskränka bestämmelsens praktiska räckvidd. För att omfattas bör det vara tillräckligt att en produkt har en indirekt koppling till premiepensionen, eller att den marknadsförs på ett sådant sätt att det ger konsumenten intrycket att det finns en koppling mellan produkten och premiepensionen även om så inte skulle vara fallet. Ett sådant exempel, som även omnämns i promemorian, är livförsäkringar som felaktigt marknadsförts som ett efterlevandeskydd kopplat till premiepensionen. Någon sådan koppling finns i egentlig mening inte, men konsumenter har genom marknadsföringen givits den uppfattningen.   

Genom bestämmelsens utformning frångås begreppen rådgivnings- och förvaltningstjänst, vilka används i 3 kap. 4 a § DAL. Detta medför en utvidgning som Konsumentverket ställer sig positivt till. Inom ramen för tillsynen har verket uppmärksammat aktörer som hävdar att tjänster som tillhandahålls inte är av sådan karaktär att de faller in under begreppet rådgivning i DAL. Konsumentverket anser att även sådana, till rådgivning närliggande, tjänster bör omfattas av förbudet. Det kan exempelvis röra sig om generell rådgivning eller information som inte är individuellt anpassad.  

9 Egenhändig underskrift vid fondval och fondbyte inom premiepensionssystemet

Konsumentverket delar den problembild som beskrivs i promemorian och tillstyrker förslaget.

__________________________

Detta yttrande har beslutats av avdelningschefen Joachim Allard. I handläggningen har också juristerna Amanda Nyström, Hanna Ackeberg och

Otto Johansson Hansson deltagit, varvid den sistnämnde har varit föredragande. 

Joachim Allard
Beslutande                                           

Otto Johansson Hansson
Föredragande                                                                                      


[1] Marknadsföring av finansiella tjänster – erfarenheter bland konsumenter, TNS Sifo 2013-08-22. Beställd av Konsumentverket, Pensionsmyndigheten och Finansinspektionen.

[2] Det finns ingen entydig legaldefinition av begreppet produkt. Exempelvis skiljer sig innebörden åt i marknadsföringslagen (2008:486) respektive produktansvarslagen (1992:18)

Skriv ut Skriv ut
Prenumerera