Spar- och investeringsprodukter - regler för företag
Inom området spar- och investeringsprodukter finns det flera lagar och regler som anger vilken information du som företagare är skyldig att ge konsumenten. Här kan du läsa om dem samt om de senaste tematiska granskningarna Konsumentverket har gjort inom området.
Tänk på
Vid marknadsföring av investeringssparkonton, inlåningskonton, fonder eller alternativa investeringsfonder ska du lämna viss specifik information.
För att få ge konsumenter placeringsråd ska du följa de regler som ställs i lagen om finansiell rådgivning till konsumenter (rådgivningslagen).
Regler på området
När företag marknadsför värdepapper måste viss information finnas med. Beroende på vilken typ av värdepapper som marknadsförs gäller olika lagar.
Fondbolag
För fondbolags marknadsföring av fonder gäller lag (2004:46) om värdepappersfonder.
Lag (2004:46) om värdepappersfonder på riksdagen.se
Av 4 kap. 16-16 b §§ framgår bland annat att det tydligt ska informeras om fondens placeringsinriktning, om fonden är en indexfond och hur värdet på fonden kan variera beroende på fondens sammansättning. För varje värdepappersfond ska det dessutom finnas ett aktuellt faktablad med grundläggande information om fonden och eventuella risker.
Enligt 4 kap. 25-27 §§ ska även information om aktivitetsgrad i fondförvaltning anges. Informationskravet innebär att företaget ska informera om aktuellt jämförelseindex och volatiliteten i skillnaden mellan jämförelseindexet och fondens avkastning. Information om aktivitetsgrad ska anges på webbplatsen och/eller i informationsbroschyren.
Om information enligt ovan inte lämnas ska marknadsföringslagen tillämpas. Informationen ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket.
Mer om marknadsföringslagen här på webbplatsen
AIF-förvaltare
För marknadsföring av alternativa investeringsfonder gäller lag (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.
Lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder på riksdagen.se
Även för den här typen av fonder ska det finnas ett aktuellt faktablad och information om aktivitetsgrad ska anges. Detta följer av 10 kap. 2-3 §§ och 13-16§§. Reglerna gäller när marknadsföringen riktar sig till icke-professionella investerare i Sverige.
Värdepappersinstitut
Lag om värdepappersmarknaden gäller när värdepappersinstitut marknadsför olika typer av värdepapper.
Lag (2007:528) om värdepappersmarknaden på riksdagen.se
Enligt 9 kap. 14 § ska ett värdepappersinstitut förse sina kunder med lämplig och lättbegriplig information om bland annat risker förknippade med investeringen samt alla kostnader och avgifter förknippade med investeringstjänster och sidotjänster. Informationen om kostnader och avgifter ska räknas samman så att kunden kan förstå den totala kostnaden.
Värdepappersinstitutet ska dessutom informera om huruvida rådgivningen tillhandahålls på oberoende grund eller inte. Även värdepappersinstitut är skyldiga att tillhandahålla faktablad för fonder.
Riskinformation
Vid marknadsföring av finansiella produkter ska det alltid finnas med information om att investeringar innebär en risk. Se mer i fliken Riskinformation här på sidan.
När ett företag marknadsför ett investeringssparkonto (ISK) finns det enligt 30-31 §§ i lag om investeringssparkonto information som företaget är skyldigt att lämna till konsumenter. Informationen ska lämnas i en handling eller någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för mottagaren. Av 31 § framgår vilken information ett företag är skyldigt att lämna under avtalsförhållandet.
Innan ett avtal ingås ska företaget enligt 30 § bland annat informera om:
- avgifter på investeringssparkontot,
- hur tillgångarna beskattas och hur skatten tas ut, och
- vad som avses med investeringstillgångar och kontofrämmande tillgångar
Utöver ovanstående ska företag vid marknadsföring av ett ISK även lämna information om insättningsgaranti och investerarskydd. Läs mer i fliken Insättningsgaranti och investerarskydd här på sidan.
Informationskraven i sin helhet finns i Lag (2011:1268) om investeringssparkonto:
Enligt försäkringsavtalslagen (2005:104) måste ett försäkringsbolag lämna förköpsinformation som underlättar konsumentens bedömning av försäkringsbehovet och val av försäkring innan en konsument tar beslut om att teckna en personförsäkring. Detta gäller även för kapitalförsäkringar.
Lag (2007:528) om värdepappersmarknaden på riksdagen.se
Informationen som lämnas ska på ett enkelt sätt återge det huvudsakliga innehållet i de försäkringsvillkor som konsumenten behöver ha kännedom om för att kunna bedöma kostnaden för och omfattningen av försäkringen. Dessutom ska viktiga begränsningar av försäkringsskyddet framgå.
En kapitalförsäkring innehåller ofta olika typer av värdepapper. När så är fallet ska riskinformation alltid finnas med när produkten marknadsförs. Se mer i fliken Riskinformation här på sidan.
Kryptotillgångar regleras i förordning (EU) 2023/1114 (MiCA-förordningen). Enligt förordningen definieras en kryptotillgång som ”en digital representation av ett värde eller av en rättighet som kan överföras och lagras elektroniskt med hjälp av teknik för distribuerade liggare eller likande teknik”.
Förordningen omfattar utgivare av kryptotillgångar som hittills inte har reglerats genom andra EU-rättsliga rättsakter om finansiella tjänster och leverantörer av tjänster med anknytning till sådana kryptotillgångar (leverantörer av kryptotillgångstjänster).
3 § Lag (2024:1159) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar stadgar att den information som ska lämnas till kunder och allmänheten enligt artikel 30, 76.9 eller 78.3 i EU-förordningen och i en vitbok enligt artikel 6, 19 eller 51 i EU-förordningen ska anses vara väsentlig enligt marknadsföringslagen (MFL). Det gäller även information som ska lämnas i marknadsföringsmaterial enligt EU-förordningen.
Läs mer om informationskraven i Lag (2024:1159) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar och i MiCA-förordningen.
Lag (2024:1159) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om marknader
Konsumentverket har tillsammans med Fondbolagens Förening tagit fram en överenskommelse om hur fonder får marknadsföras. Överenskommelsen utgör enligt praxis god marknadsföringssed vid marknadsföring av fonder (se MD 2010:31). I överenskommelsen behandlas bland annat beräkning av avkastning och jämförelser med andra fonder. En viktig del i branschöverenskommelsen gäller kravet på riskinformation. Enligt överenskommelsen ska det vid marknadsföring av fonder alltid framgå att sådana investeringar innebär en risk.
BÖ 2022:08 om marknadsföring av fonder
Följande information eller text med liknande innebörd ska alltid finnas med. Texten ska ha en framträdande placering:
”Investeringar innebär en risk.”
När marknadsföring innehåller information om fondens avkastning ska istället följande text eller text med liknande innebörd användas. Texten ska ha en framträdande placering:
”Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. De pengar som placeras i fonden kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att dy får tillbaka hela det insatta kapitalet.”
I praxis har det fastställts att kravet i branschöverenskommelsen ska gälla även andra finansiella produkter än fonder (se MD 2010:6).
Insättningsgaranti
Ett inlåningskonto är ett konto där en konsument kan spara pengar mot en ränta. Det finns olika typer av inlåningskonton med olika villkor. De marknadsförs under olika namn, exempelvis ”sparkonto” eller ”fasträntekonto”. När ett företag marknadsför ett inlåningskonto uppställs vissa informationskrav om huruvida kontot omfattas av insättningsgaranti eller inte. Kraven varierar beroende på vilken typ av konto det rör sig om.
Inlåningskonton/sparkonton med insättningsgaranti
Företag som omfattas av 1 § lag (1995:1571) om insättningsgaranti och marknadsför ett inlåningskonto till konsument är enligt 11 § skyldiga att informera om:
- om insättningen omfattas av en garanti eller inte,
- om insättningen omfattas av insättningsgarantin enligt lagen, resultatet av den prövning som gjorts enligt 3 b § första stycket,
- den ersättningsnivå som gäller för garantin, och
- formerna för utbetalning av ersättning från garantin.
Observera att all information enligt samtliga punkter måste lämnas. Lagen ger inte utrymme för att utelämna delar av informationen.
Ett företag är också skyldigt att bland annat ge insättaren information med ett innehåll enligt bilaga 1 till insättningsgarantidirektivet. Informationen ska ges innan ett avtal om mottagande av insättningar ingås. Informationen ska tillhandahållas insättaren minst en gång varje år.
Se lagen om insättningsgaranti för fullständiga informationskrav:
Lag (1995:1571) om insättningsgaranti på riksdagen.se
För vägledning kring utformningen av informationen i bilaga 1 till insättningsgarantidirektivet, se Riksgäldskontorets föreskrifter om insättningsgaranti:
Föreskrifter om insättningsgaranti på Riksgäldskontorets webbplats
Inlåningskonton utan insättningsgaranti
Lag (2004:299) om inlåningsverksamhet reglerar sådan inlåningsverksamhet som andra företag än institut enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti får driva.
OBS! Lagen upphörde att gälla den 1 januari 2021.
Den gäller dock fortfarande för:
- ekonomiska föreningar som innan lagen upphörde att gälla var registrerade enligt den lagen och som inom ramen för en icke-finansiell verksamhet driver inlåningsverksamhet som riktar sig till medlemmar och som bidrar till finansieringen av föreningens verksamhet
- ekonomiska föreningar som avses i punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2020:1025) om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.
Aktörer som omfattas av lagens övergångsbestämmelser enligt ovan är enligt 8 § skyldig att lämna information till fordringsägarna i marknadsföring, men även innan ett avtal ingås. Under avtalstiden ska informationen finnas på kontoutdrag och liknande material.
Fordringsägarna ska tydligt informeras om:
- att mottagna medel inte omfattas av insättningsgarantin,
- att medlen kan förloras om företaget går i konkurs eller har betalningssvårigheter, och
- hur de mottagna medlen avses att användas.
Läs mer i lagen om inlåningsverksamhet på Riksdagens webbplats
Investerarskydd
Investerarskydd är det skydd som ger konsumenter rätt till viss ersättning från staten om ett värdepappersinstitut, ett fondbolag, ett förvaltningsbolag eller en AIF-förvaltare som tillhör skyddet har gått i konkurs och det visar sig att konsumenten inte kan få ut sina värdepapper eller pengar.
Ett värdepappersinstitut, ett fondbolag, ett förvaltningsbolag och en AIF-förvaltare ska, enligt 20 § lag (1999:158) om investerarskydd, informera sina kunder om:
- det skydd som gäller hos det aktuella institutet, bolaget eller AIF-förvaltaren för tillgångar som anges i 3 §,
- den ersättning som gäller för skyddet, och
- formerna för utbetalning av ersättning från skyddet.
Informationen ska hållas tillgänglig för konsumenten på svenska.
När företag ger konsumenter råd om hur de ska placera sina pengar gäller lag (2003:862) om finansiell rådgivning till konsumenter, även kallad rådgivningslagen.
Lag (2003:862) om finansiell rådgivning till konsumenter på riksdagen.se
Lagen gäller när företag ger råd till konsumenter om placering i finansiella instrument eller i livförsäkringar med sparmoment. Lagen är tvingande till konsumentens förmån. Det betyder att konsumenten inte får erbjudas sämre villkor än de som står i lagen.
Fondbolag, försäkringsförmedlare och värdepappersinstitut är undantagna från vissa av kraven i lagen. Men de måste följa liknande krav i annan lagstiftning, till exempel lagen om värdepappersmarknaden. Reglerna om skadestånd i rådgivningslagen gäller för alla företag som arbetar med finansiell rådgivning.
Företag som ger finansiella råd till konsumenter har flera skyldigheter enligt lagen. Företaget ska:
- se till att den som utför rådgivningen har tillräcklig kompetens
- dokumentera vad som har skett vid rådgivningstillfället
- lämna dokumentationen till konsumenten
Företagets rådgivare ska följa god rådgivningssed. Det innebär att rådgivningen ska anpassas efter konsumentens önskemål och behov. Rådgivaren får inte rekommendera lösningar som inte är lämpliga för konsumenten. Rådgivaren ska dessutom avråda konsumenten från att vidta åtgärder som inte kan anses lämpliga med hänsyn till konsumentens behov, ekonomiska förhållanden eller andra omständigheter. Om rådgivningen leder till att konsumenten råkar ut för ekonomisk skada kan företaget bli skyldigt att betala skadestånd.
Konsumentverket har tillsyn över de bolag som inte står under Finansinspektionens tillsyn. För dessa bolag har vi tagit fram föreskrifter:
KOVFS 2004:5 Konsumentverkets föreskrifter om allmänna råd om finansiell rådgivning till konsumenter
För bolag som står under Finansinspektionens tillsyn finns föreskrifter hos den myndigheten:
Arbete på området
Tematiska granskningar - värdepapper
Konsumentverkets senaste tematiska granskningar på värdepappersområdet.
Granskning av tillhandahållande av faktablad och redovisning av avgifter för fonder
Granskning av tillhandahållande av faktablad och redovisning av avgifter för fonder
Marknadsföring av fonder med miljö-och hållbarhetspåståenden
Tematiska granskningar - investeringssparkonton
Konsumentverkets senaste tematiska granskningar på området investeringssparkonton.
Tematiska granskningar - kapitalförsäkringar
Konsumentverkets senaste tematiska granskningar på kapitalförsäkringsområdet.
Tematiska granskningar - kryptotillgångar
Konsumentverkets senaste tematiska granskningar på kryptotillgångsområdet.
Uppföljning av den tematiska granskningen om kryptotillgångar sker under 2025. Eventuella uppmärksammade brister kommuniceras till aktörerna genom riktade tillsynsinsatser.
Tematiska granskningar - riskinformation
Konsumentverkets senaste tematiska granskningar på riskinformationsområdet.
Tematiska granskningar - insättningsgaranti och investerarskydd
Konsumentverkets senaste tematiska granskningar på området insättningsgaranti och investerarskydd.
Granskad: 16 januari 2025