Märkning av textilier - för företag

Här finns information om regler du som företagare behöver känna till gällande märkning av kläder och textilier.

Tänk på

Du som företagare är skyldig att hålla dig uppdaterad på specifik lagstiftning som gäller för ditt område, men även på allmänna marknadsrättsliga regler.

Märkning av textilier

  • Kraven för märkning ser olika ut beroende på vilken typ av textilprodukt det är. Det centrala regelverket på området är fiberförordningen, även kallad textilförordningen. Förordningen kompletteras med standarder. Syftet med fiberförordningen är att säkerställa att EU:s konsumenter får korrekt och enhetlig information och att EU:s kläd- och textilmarknad fungerar smidigt.

    När förordningen gäller

    Fiberförordningen omfattar produkter som uteslutande består av textilfibrer som till exempel klädesplagg och även produkter som behandlats på samma sätt som textilprodukter, exempelvis möbel-, paraply- och markistyg, textila inslag i det övre skiktet i golvbeläggningar, madrassbeläggningar och beläggningar på campingartiklar. 

    När förordningen inte gäller

    Förordningen ska inte gälla textilprodukter som läggs ut på entreprenad till personer som arbetar i hemmet. Den ska heller inte gälla när fristående företag utför arbete med tillhandahållet material utan att detta överlåts mot betalning. Förordningen ska inte heller gälla skräddarsydda produkter som tillverkas av skräddare som är egenföretagare. 

    Benämningar på textilfiber

    I fiberförordningen finns förteckningar över benämningar på textilfibrer, exempelvis ull, silke, bomull, lyocell, elastan och melamin. Observera att beteckningen bambu inte finns med i bilagan och därför ska istället viskos användas. Benämningarna finner du i bilaga I.

    Varor gjorda av läder omfattas inte av fiberförordningen i och med att de inte räknas som textilprodukter. Om en textilprodukt innehåller icke-textila delar av animaliskt ursprung ska det anges genom att texten "Innehåller icke-textila delar av animaliskt ursprung" står på etiketten eller märkningen.

    Förordningen i sin helhet på Eurlex, EU-rättens officiella webbplats

  • Det här gäller för märkning av textila produkter:

    • Textila produkter ska förses med etikett eller märkning med information om deras fibersammansättning när de tillhandahålls på marknaden.
    • Etiketten och märkningen ska vara hållbar, lätt att läsa, synlig och lätt att komma åt. I de fall en etikett används ska den vara ordentligt fastsatt. Om produkten har ett ytteremballage ska informationen även finnas tillgänglig på detta.
    • En textilprodukt ska etiketteras eller märkas med namnet på och viktprocent för samtliga ingående fiberslag i fallande ordning. Ytterligare information finns i artiklarna 7–11 i förordningen.
    • Produktens textilfibersammansättning ska anges så att den är lätt att läsa, synlig och tydlig. Texten ska vara enhetlig i fråga om storlek, stil och typsnitt. Det gäller i kataloger och annan reklam, på förpackningar, etiketter och annan märkning. Informationen om vilka textilfibrer produkten innehåller ska vara klart synlig för konsumenten före köpet, även när köpet sker på nätet. Mer om textilfibersammansättning finns i artiklarna 5,7, 8 och 9 i förordningen.
    • Etiketten eller märkningen ska vara på svenska om produkten ska finnas på den svenska marknaden.
    • Fibersammansättningen för textilier som exempelvis broderade textilier, korsetter, sammet och plysch ska anges enligt bestämmelserna i bilaga IV.

    Undantag från fiberförordningen vid märkning

    Vissa produkter kan ha en gemensam märkning, det vill säga en enda etikett för flera produkter, som exempelvis näsdukar och dammtrasor. Läs mer i bilaga VI i fiberförordningen.

    Det finns även vissa produkter som inte behöver märkas eller etiketteras. Det kan exempelvis vara konstgjorda blommor, damasker, blixtlås, äggvärmare och sminkväskor. Listan över de produkterna finns i bilaga V i förordningen. 

    Fibersammansättningen av textilier som säljs som metervara får anges på tyglängden eller rullen.

    Vissa delar av produkten ingår inte vid bestämning av fibersammansättningen. Det kan exempelvis vara stadkanter eller kantband och garneringar som inte är en väsentlig del av produkten. Av bilagan VII framgår vilka delar som inte ska beaktas.

    Konsumentverket ger inte förhandsbesked

    Konsumentverket kan inte lämna förhandsbesked på hur en produkt ska etiketteras eller märkas.

    Relaterad information

  • Det finns inga lagkrav på att en textil produkt ska ursprungsmärkas. Det finns däremot ingenting som hindrar att företag frivilligt använder sig av ursprungsmärkning. Om ursprungsmärkning används så måste den, precis som all annan marknadsföring, vara tillförlitlig och inte vilseleda konsumenterna.

  • Det finns inget specifikt lagkrav för textilier gällande skötselråd, men däremot ställs det enligt 4 kap. 2 § p.5 konsumentköplagen (2022:260) krav på att alla varor ska åtföljas av den anvisning som behövs, bland annat för varans skötsel.

    Om skötselråd utelämnas och en textil förstörs på grund av att anvisning saknades vid köpet så är varan därför med stor sannolikhet felaktig i konsumentköplagens mening, och kan reklameras av konsumenten.

  • Ett miljöpåstående antyder eller skapar på annat sätt intrycket av att en vara eller tjänst har en positiv inverkan eller ingen inverkan alls på miljön eller är mindre miljöskadlig jämfört med konkurrerande produkter.

    Om du som företagare vill använda dig av miljömärken och miljösymboler i din marknadskommunikation får det ske endast om ursprunget klart framgår och inget missförstånd rimligen kan uppkomma om deras innebörd. Marknadsföringen kan annars vara vilseledande och antas påverka konsumentens förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut. Sådan marknadsföring kan strida mot marknadsföringslagen och kan därför förbjudas.

    Gällande standarder

    Relevanta internationella standarder som gäller som svenska standarder:

    ISO 14024 – Miljömärkning

    Denna typ av miljömärkning är frivilliga märkningsprogram som bygger på kriterier framtagna med ett livscykelperspektiv och där det finns en tredje part som står för granskning och licensiering. Det kan exempelvis vara Svanen, Bra miljöval, EU Ecolabel, GOTS, OCS (organic Content Standard) och STEP (Sustainable Textile Production) by OEKO-TEX.

    ISO 14021 – Egna miljöpåståenden

    Standarden har införlivats i den internationella handelskammarens, ICC:s, regler för marknadskommunikation. Egna miljöpåståenden är det när du själv ställer upp kriterier för märkningen.

    ISO 14025 – Miljödeklarationer

    Miljödeklarationer används framförallt för kommunikation i en leverantörskedja, ”business-to-business” eller som verifieringsverktyg i samband med inköp och hållbar upphandling. Principer för miljödeklarationer framgår av standarden.

    Information om olika standarder finns på SIS (Svenska institutet för standarder) webbplats

Granskad: 16 januari 2025