Säkerhetskrav för kläder och andra textilier – för företag

För att din vara ska anses säker behöver du bland annat se till att utformning, egenskaper och tillverkning är korrekt så att den uppfyller säkerhetskraven inom EU. Andra faktorer som spelar in för säkerheten är val av material, brandsäkerhet, krav på produktionskontroll samt riskbedömning av hur varan används.

Varors egenskaper kontrolleras lämpligen genom att du ber leverantören/tillverkaren visa upp ett godkänt provningsprotokoll enligt gällande standard. Ett alternativ är att du själv beställer en provning av varan vid ett kompetent provningsinstitut.

Standarder för kläder och textilier

Det finns många standarder för kläder och andra textilier. Vissa är kopplade till kvalitet och andra till säkerhetskrav för att minska risken för personskador.I Sverige är det Svenska institutet för standarder (SIS) tekniska kommitté TK160 Textil som sammanhåller arbetet med standarder. På SIS webbplats finns en sammanställd lista över alla fastställda standarder inom textilområdet.

Standardutveckling Textil SIS/TK 160 på sis.se

Det är viktigt att varor som finns i barns sovmiljö är säkra. Det gäller till exempel täcken, påslakan, spjälskydd, sovpåsar och babybäddar. Barn andas främst genom näsan den första tiden och det är viktigt att andningsvägarna inte blir övertäckta. Det finns bland annat krav på varans utformning, kontroll av farliga öppningar, längdmått på snören/band, kontroll av smådelar som kan lossna, krav på sömmar och stygnlängd samt krav på hur varmt materialet får vara.

Standarder med säkerhetskrav

De standarder med säkerhetskrav som finns kan även tillämpas vid riskbedömning av andra varor som inte har någon standard men som har liknande säkerhetsrisker. Standarder med säkerhetskrav:

• Barntäcken i spjälsäng SS-EN 16779-1
• Påslakan till barntäcken SS-EN 16779-2
• Spjälskydd för barn SS-EN 16780
• Sovpåsar SS-EN 16781

Babybäddar

Babybädd eller babynest är en babyprodukt som används i föräldrarnas säng, i spjälsängen, vaggan eller barnvagnen. För babybäddar finns idag ingen europeisk standard som ställer krav på utformningen. Därför är det extra viktigt att du som är tillverkare analyserar vilka risker varan kan ha och säkerställer att dessa undviks.

Exempel på risker med babybäddar

Babybäddar som har en botten eller sidor som är mjukt och fluffigt stoppade är en säkerhetsrisk. I USA har det förekommit allvarliga olyckor med mjukt vadderade/fluffiga spjälskydd. En fara som kan uppstå är kvävning om barnet kommer emot materialet med ansiktet och inte kan ta sig ur positionen.

Långa snören, snoddar och handtag kan innebära att barnet fastnar med olika kroppsdelar eller riskerar att strypas. Fallrisker uppstår om bädden ställs på ett högt underlag eller om barnet bärs liggande i bädden. Av den anledningen är det olämpligt att det finns handtag på babybäddar.

Mer om säkra barnprodukter

Textila varor avsedda för privatpersoner för att skydda mot stark värme omfattas av reglerna för personlig skyddsutrustning. Några exempel är ugnsvantar och grytlappar. Samma regler gäller även för textila varor som bärs av användaren med syfte att personen ska synas bättre i mörker. Några exempel är jackor, mössor och vantar. Utgångspunkten är att om ett plagg ska ge en skyddsfunktion, annat än mot väder och vind, utgör plagget en personlig skyddsutrustning.

Mer om regler för personlig skyddsutrustning

En av säkerhetsriskerna med kläder och andra textilier är brand. Ett sätt att nå en rimlig säkerhetsnivå är att följa gällande standarder. Standarderna ställer krav på hur fort branden får sprida sig i materialet för att varan ska anses som säker. För att veta om varan klarar kraven ska du som företagare kunna visa upp dokumentation som styrker säkerheten.

Standarder för varans säkerhet gällande brännbarhet

Det finns ett antal standarder inom EU och ISO som kan användas för att kontrollera varans säkerhet gällande brännbarhet. En sammanställning av standarder för exempelvis gardiner, draperier och bäddprodukter finns hos Svenska Institutet för standarder (SIS).

Lista över textilstandarder på SIS webbplats

Minska risken för brand

Det förekommer att flamskyddsmedel används för att minska antändligheten på varor. Flamskyddsmedel kan dock vara farliga för hälsan och miljön och bör undvikas så långt som möjligt. Det finns andra sätt att minska en varas antändlighet, till exempel genom att använda naturliga material och speciella vävtekniker vid tillverkning. En genomtänkt utformning av varan kan också minska varans antändlighet. Även ett tygs vikt per area kan påverka tygets antändlighet. För att förhindra spridning av brand från en varas ytskikt till dess stoppning kan ett särskilt ”mellanlager” läggas in som skydd.

Du behöver veta vilka kemikalier som ingår i din vara. Du kan läsa mer om krav på kemikalier hos Kemikalieinspektionen.

Stöd till företag på Kemikalieinspektionens webbplats

För varor som används i offentlig miljö finns en vägledning framtagen av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Vägledningen visar på risker med lös inredning som används i till exempel restauranger, hotell och samlingslokaler. Den lyfter fram hur viktigt det är att varor inte antänds lätt och orsakar snabb brandspridning.

Vägledningen Brandskydd och lös inredning på MSB:s webbplats

Mer om brandkrav för lös inredning på MSB:s webbplats

MSB har även en äldre broschyr som beskriver risker men som inte har uppdaterats med senaste standard och lagstiftning. Den kan ändå användas vid riskbedömning av varor:

Broschyren Brandkrav på lös inredning på MSB:s webbplats

Det finns särskilda lagkrav på märkning av textila produkter kopplat till EU:s fiberförordning, även kallad textilförordningen. Du kan läsa mer om fiberförordningen och regler för märkning av kläder här på vår webbplats, på sidan om märkning av textilier.

Mer om fiberförordningen och märkning av textila produkter

Kläder som säljs till konsumenter ska vara säkra. En viktig aspekt är att brandrisken har kontrollerats. Du som är tillverkare eller importör ska känna till materialets brandegenskaper och på begäran av Konsumentverket kunna redovisa att produkten är säker.

De flesta tyger tillverkade av både naturliga och konstgjorda fibrer är brännbara. Vissa tyger som används till kläder kan vara farliga för bäraren på grund av olika faktorer. Några exempel är hur lättantändligt tyget är, hur snabbt lågan sprider sig över tyget, mängden frisläppt värme vid branden och hur plagget är utformat.

Ett sätt att redovisa att kläderna uppfyller krav för brandsäkerhet är att visa ett provningsintyg. Det gäller speciellt om textilen är gjord av:

• Tyg som består av cellulosafibermaterial. Till exempel bomull, viskos, modal. Eller blandningar med dessa med en kvadratmetervikt som understiger 90 gram.
• Tyg med lugg- eller ögleyta som består av cellulosafibermaterial eller blandningar med dessa.
• Tyg av fiberpälskonstruktion med fiberpäls som består av cellulosafibermaterial eller blandningar med dessa.

För att uppnå en rimlig säkerhetsnivå mot brand i kläder hänvisar Konsumentverket till användning av en amerikansk testmetod (ASTM D 1230). Den används av många företag inom den svenska textilbranschen. Den version av standard som gäller nu heter "ASTM D123022 Test Method for Flammability of Apparel Textiles".

Standarden uppger en sekunds antändningstid mot tyget. Provningar vid textillaboratorium visar dock att vissa tunna material antänder lite senare än inom en sekund och då brinner de mycket häftigt. Konsumentverket anser att en förlängd antändningstid till tre sekunder skulle ge en högre säkerhetsnivå. För att hitta de textilier som har den här brandrisken bör antändningstiden vid provning därför vara minst tre sekunder.

Brinntiden som visas vid provningen av textilen bör inte understiga eller vara lika med fem sekunder. Textil som behandlats med brandhämmande medel bör uppfylla kravet på brinntid även efter att ha tvättats två gånger enligt skötselmärkning. Det är rätsidan på tyget som brinntiden mäts på. Om det är svårt att veta vilken sida som är rätsidan är det den sidan som visar sig ha den kortaste brinntiden som räknas.

Nattplagg för barn

Standarden EN 14878:2007 ställer säkerhetskrav på nattplagg för barn. Det handlar om antändlighet och vilken brinnhastighet som är tillåten för olika typer av nattplagg.

Standard EN 14878:2007 på SIS webbplats

Utklädningskläder för barn

Utklädningskläder för barn är klassificerade som leksaker och ska uppfylla lagen om leksakers säkerhet. För leksaker finns specifika krav på bland annat brandsäkerhet och kemiskt innehåll. Kemikalieinspektionen (Kemi) har tillsynsansvar för brännbarhet i leksaker och regleras av standarden EN 71-2 och av Kemikalieinspektionens föreskrifter om leksakers brännbarhet och kemiska egenskaper, KIFS 2017:8.

KIFS 2017:8 om leksakers brännbarhet och kemiska egenskaper på kemi.se

Standard EN 71-2 Del 2: Brännbarhet på SIS webbplats

Om SIS standardiseringsgrupp i Sverige inom textil på SIS webbplats

Mer om krav som ställs på leksaker

Barnkläder som tillverkas inom EU eller importeras till EU måste uppfylla vissa säkerhetskrav för att de ska få säljas på marknaden. Produkterna ska även kunna spåras. Du behöver ha koll på vilka risker som finns och de krav som ställs beroende på vilken roll du har.

Som importör eller tillverkare av barnkläder behöver du ha koll på:

• Kraven som finns i produktsäkerhetsförordningen (GPSR).
• De EU-standarder som ställer krav på hur kläder ska utformas och andra säkerhetsaspekter.
• Hur du gör en riskbedömning.

De säkerhetsstandarder och krav på utformning som gäller inom EU finns sammanställda i en lista hos Svenska Institutet för Standarder, SIS. Listan innehåller bland annat standard för snoddar och dragband på barnkläder utifrån vissa säkerhetsrisker( SS-EN 14682). I listan finns även en teknisk rapport med rekommendationer för utformning och tillverkning av barnkläder som tar upp risker med exempelvis smådelar (SIS-CEN/TR 16792).

Säkerhetsstandarder för barnkläder på SIS webbplats

För att veta om kläder uppfyller gällande standarder ska du som tillverkar eller importerar kläderna till Sverige kunna visa att de är säkra. För att säkerställa att tillverkningen håller en jämn produktion och att kläderna uppfyller gällande krav ska det finnas en egenkontroll. Kläder ska även kunna spåras genom märkning. Hur märkningen ska utformas regleras av kraven i Produktsäkerhetsförordningen (GPSR).

Vissa typer av kläder och säkerhetsaspekter täcks inte in av standarder, till exempel risker med huvor. Finns det ingen standard som du kan stödja din bedömning på ska du göra en riskbedömning av produkten. Du ska också, så långt det är möjligt, säkerställa att produkten är säker innan den kommer ut på den svenska eller europeiska marknaden.

Risker med huvor på barns ytterkläder

Du som företagare behöver säkerställa att barns ytterkläder inte kan orsaka strypning eller hängning. Huvor ska frigöras om barnet fastnar med dem i samband med aktiviteter eller lek. Allvarliga incidenter och dödsfall har skett, både i Sverige och utomlands, där barn har fastnat med huvan och blivit hängande. Risken för att fastna med huvor är i dagsläget inte reglerad i någon EU-standard.

Ny provmetod under 2025

I Sverige har branschen tillsammans med Konsumentverket tagit fram en provmetod för att kontrollera och säkerställa att huvan på ytterkläder lossnar om barnet skulle fastna med huvan. Provmetoden ska kunna användas på olika sätt, exempelvis i samband med designutveckling av kläder, kontroll vid produktion och kontroll av färdig vara.

En annan myndighet som också ställer krav på textilier är Kemikalieinspektionen. Deras regelverk ställer bland annat krav på kemikalier och tungmetaller i tyger och andra detaljer.

Mer om kemikaliekrav på Kemikalieinspektionens webbplats