Säkerhetskrav för kläder och andra textilier – för företag
Om du som företagare säljer kläder och andra textilier ska du se till att de uppfyller gällande säkerhetskrav. För att få säljas på den svenska marknaden ska bland annat utformning, egenskaper och tillverkning vara korrekt. Textila konsumentprodukter omfattas generellt av GPSR-lagstiftningen.
Tänk på
Du ansvarar för att dina varor uppfyller säkerhetskraven inom EU.
Du behöver göra riskbedömningar och ta fram teknisk dokumentation.
Säkerhetskrav för textilier
För att din vara ska anses säker behöver du bland annat se till att utformning, egenskaper och tillverkning är korrekt så att den uppfyller säkerhetskraven inom EU. Andra faktorer som spelar in för säkerheten är val av material, brandsäkerhet, krav på produktionskontroll samt riskbedömning av hur varan används.
Tillverkaren ansvarar för varans egenskaper och ska ta fram teknisk dokumentation. Tillverkaren ska även göra en intern riskanalys som visar att varan är säker innan den släpps ut på marknaden. Lagstiftningen kräver också att importörer och distributörer kontrollerar att tillverkaren uppfyllt krav innan varan tillhandhålls på marknaden.
Standarder för kläder och textilier
Det finns många standarder för kläder och andra textilier. Vissa är kopplade till kvalitet och andra till säkerhetskrav för att minska risken för personskador. I Sverige är det Svenska institutet för standarder (SIS)genom den tekniska kommitté TK160 Textil som sammanhåller arbetet med standarder. På SIS webbplats finns en sammanställd lista över alla fastställda standarder inom textilområdet.
Det är viktigt att varor som finns i barns sovmiljö är säkra. Det gäller till exempel täcken, påslakan, spjälskydd, sovpåsar och babybäddar. Barn andas främst genom näsan den första tiden och det är viktigt att andningsvägarna inte blir övertäckta. I säkerhetsstandarden ingår bland annat krav på:
- varans utformning,
- att inte farliga öppningar finns,
- att inte smådelar som kan lossna,
- sömmar och stygnlängd,
- längdmått på snören/band,
- hur varmt materialet får vara,Standarder med säkerhetskrav
De säkerhetsstandarder som finns kan även tillämpas vid riskbedömning av andra varor som inte har någon egen standard, men som har liknande säkerhetsrisker. Standarder med säkerhetskrav:
- Barntäcken i spjälsäng SS-EN 16779-1
- Påslakan till barntäcken SS-EN 16779-2
- Spjälskydd för barn SS-EN 16780
- Sovpåsar SS-EN 16781
Babybäddar
Babybädd/babynest är en babyprodukt som används i föräldrarnas säng, i spjälsängen, vaggan eller barnvagnen. För babybäddar finns idag ingen europeisk standard som ställer säkerhetskrav på utformningen. Därför är det extra viktigt att du som är tillverkare analyserar vilka risker varan kan ha och säkerställer att de undviks.
Tänk på att säkerhet i andra babyprodukter kan påverkas om babybäddar placeras i dem. Det kan innebära att de produkterna inte längre uppfyller de säkerhetskrav de har testats mot enligt en EN standard.
Exempel på risker med babybäddar
Babybäddar som har en botten eller sidor som är mjukt och fluffigt stoppade är en säkerhetsrisk. I USA har det förekommit allvarliga olyckor med mjukt vadderade/fluffiga spjälskydd. En fara som kan uppstå är kvävning om barnet kommer emot materialet med ansiktet och inte kan ta sig ur positionen.
Långa snören, snoddar och handtag kan innebära att barnet fastnar med olika kroppsdelar eller riskerar att strypas. Fallrisker uppstår om bädden ställs på ett högt underlag och barnet faller ner. En annan risk är om barnet bärs liggande i bädden och faller ur. Av den anledningen är det helt olämpligt att det finns handtag på babybäddar.
Textila varor avsedda för privatpersoner
Textila varor som ger en skyddsfunktion när de bärs eller hålls av en person som skydd mot hälso- eller säkerhetsrisker omfattas av reglerna för personlig skyddsutrustning. Några exempel är ugnsvantar och grytlappar som ska skydda mot stark värme. Samma regler gäller även för textila varor som bärs med syfte att personen ska synas bättre i mörker. Några exempel är jackor, mössor och vantar. Utgångspunkten är att om ett plagg ska ge en skyddsfunktion, annat än mot väder och vind, utgör plagget en personlig skyddsutrustning.
En av säkerhetsriskerna med kläder och andra textilier är antändlighet och brand. Ett sätt att nå en rimlig säkerhetsnivå är att följa gällande standarder. Standarderna ställer krav på hur fort branden får sprida sig i materialet för att varan ska anses som säker. För att veta om varan klarar kraven ska du som företagare kunna visa upp dokumentation som styrker säkerheten.
Standarder för varans säkerhet gällande brännbarhet
Det finns ett antal standarder inom EU och internationellt (ISO) som kan användas för att kontrollera varans säkerhet gällande brännbarhet. En sammanställning av standarder för exempelvis gardiner, draperier och bäddprodukter finns hos Svenska Institutet för standarder (SIS).
Lista över textilstandarder på SIS webbplats
Minska risken för brand
Det förekommer att flamskyddsmedel används för att minska antändligheten av varor. Flamskyddsmedel kan dock vara farliga för hälsan och miljön och bör undvikas så långt som möjligt. Det finns andra sätt att minska en varas antändlighet, till exempel genom att använda naturliga material och speciella vävtekniker vid tillverkning. En genomtänkt utformning av varan kan också minska varans antändlighet. Även ett tygs vikt per area kan påverka tygets antändlighet. För att förhindra spridning av brand från en varas ytskikt till dess stoppning kan ett särskilt ”mellanlager” läggas in som skydd.
Du behöver veta vilka kemikalier som ingår i din vara. Du kan läsa mer om krav på kemikalier hos Kemikalieinspektionen.
Stöd till företag på Kemikalieinspektionens webbplats
Se även information om antändningskrav för sittmöbler och sängmadrasser här på webbplatsen:
Säkerhetskrav för möbler och inredning – för företag | Konsumentverket
Vägledning för att begränsa spridning av brandförlopp
Det är viktigt att varor inte antänds lätt och orsakar snabb brandspridning. Myndigheten för civilt försvar, MCF, förordar en helhetssyn för brandskydd i byggnader. Bland annat för egenskaper hos lös inredning för att begränsa spridning av ett brandförlopp. Med lös inredning menas den inredning som kan tas bort eller flyttas utan särskilda hjälpmedel. Till exempel stolar, bord, tavlor och gardiner.
På MCF:s webbplats finns en vägledning om brandskydd och lös inredning för exempelvis restauranger, hotell och samlingslokaler:
Om lös inredning och flamskyddsmedel på MCF:webbplats
Fler vägledningar för ökat brandskydd
Det finns en vägledning framtagen av RISE (Research Institutes of Sweden AB) om en teknik för att välja lös inredning utifrån dess brandegenskaper för ökad säkerhet.
Lös inredning - En brandskyddsteknisk vägledning hos RISE (pdf)
Även SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut har tagit fram en vägledning:
Vägledning om brandskydd och lös inredning på Brandskyddsföreningen.se (pdf)
Provmetoder för kontroll av brännbarhet
Det finns flera standarder med provmetoder för kontroll av brännbarhet i textilier som är avsedda för offentliga utrymmen. En sammanställning av standarder för exempelvis gardiner, draperier och bäddprodukter finns hos Svenska Institutet för standarder, SIS.
Standardutveckling - Textil SIS/TK 160 på SIS webbplats
Relaterad information
Om hur sittmöbler och sängmadrasser ska klara brandtester:
Det finns särskilda lagkrav på märkning av textila produkter kopplat till EU:s fiberförordning, även kallad textilförordningen. Du kan läsa mer om fiberförordningen och regler för märkning av textila produkter här på vår webbplats:
Brandrisk i kläder
Kläder som säljs till konsumenter ska vara säkra. En viktig aspekt är att brandrisken har kontrollerats. Du som är tillverkare eller importör ska känna till materialets brandegenskaper och på begäran av Konsumentverket kunna redovisa att produkten är säker.
De flesta tyger tillverkade av både naturliga och konstgjorda fibrer är brännbara. Vissa tyger som används till kläder kan vara farliga för bäraren på grund av olika faktorer. Några exempel är hur lättantändligt tyget är, hur snabbt lågan sprider sig över tyget, mängden frisläppt värme vid branden och hur plagget är utformat.
Ett sätt att redovisa att kläderna uppfyller krav för brandsäkerhet är att visa ett provningsintyg. Det gäller speciellt om textilen är gjord av:
- Tyg som består av cellulosafibermaterial. Till exempel bomull, viskos, modal. Eller blandningar med dessa med en kvadratmetervikt som understiger 90 gram.
- Tyg med lugg- eller ögleyta som består av cellulosafibermaterial eller blandningar med dessa.
- Tyg av fiberpälskonstruktion med fiberpäls som består av cellulosafibermaterial eller blandningar med dessa.
För att uppnå en rimlig säkerhetsnivå mot brand i kläder hänvisar Konsumentverket till användning av en amerikansk testmetod (ASTM D 1230). Den används av många företag inom den svenska textilbranschen. Den version av standard som gäller nu heter "ASTM D1230-25 Standard Test Method for Flammability of Apparel Textiles".
Standarden uppger en sekunds antändningstid mot tyget. Provningar vid textillaboratorium visar dock att vissa tunna material antänder lite senare än inom en sekund och då brinner de mycket häftigt. Konsumentverket anser att en förlängd antändningstid till tre sekunder skulle ge en högre säkerhetsnivå. För att hitta de textilier som har den här brandrisken bör antändningstiden vid provning därför vara minst tre sekunder.
Brinntiden som visas vid provningen av textilen bör inte understiga eller vara lika med fem sekunder. Textil som behandlats med brandhämmande medel bör uppfylla kravet på brinntid även efter att ha tvättats två gånger enligt skötselmärkning. Det är rätsidan på tyget som brinntiden mäts på. Om det är svårt att veta vilken sida som är rätsidan är det den sidan som visar sig ha den kortaste brinntiden som räknas.
Nattplagg för barn
Standarden EN 14878:2007 ställer säkerhetskrav på nattplagg för barn. Det handlar om antändlighet och vilken brinnhastighet som är tillåten för olika typer av nattplagg.
Standard EN 14878:2007 på SIS webbplats
Utklädningskläder för barn
Utklädningskläder för barn är klassificerade som leksaker och ska uppfylla lagen om leksakers säkerhet. För leksaker finns specifika krav på bland annat brandsäkerhet och kemiskt innehåll. Kemikalieinspektionen (Kemi) har tillsynsansvar för brännbarhet i leksaker och regleras av standarden EN 71-2 och av Kemikalieinspektionens föreskrifter om leksakers brännbarhet och kemiska egenskaper, KIFS 2017:8.
Säkerhetskrav för barnkläder
Barnkläder som tillverkas inom EU eller importeras till EU måste uppfylla vissa säkerhetskrav för att de ska få säljas på marknaden. Produkterna ska även kunna spåras. Du behöver ha koll på vilka risker som finns och de krav som ställs beroende på vilken roll du har.
Som importör eller tillverkare av barnkläder behöver du ha koll på:
- Kraven som finns i produktsäkerhetsförordningen (GPSR).
- De EU-standarder som ställer krav på hur kläder ska utformas och andra säkerhetsaspekter.
- Hur du gör en riskbedömning.
De säkerhetsstandarder och krav på utformning som gäller inom EU finns sammanställda i en lista hos Svenska Institutet för Standarder, SIS. Listan innehåller bland annat standard för snoddar och dragband på barnkläder utifrån vissa säkerhetsrisker( SS-EN 14682). I listan finns även en teknisk rapport med rekommendationer för utformning och tillverkning av barnkläder som tar upp risker med exempelvis smådelar (SIS-CEN/TR 16792).
Lista med säkerhetsstandarder för barnkläder på SIS webbplats
För att veta om kläder uppfyller gällande standarder ska du som tillverkar eller importerar kläderna till Sverige kunna visa att de är säkra. För att säkerställa att tillverkningen håller en jämn produktion och att kläderna uppfyller gällande krav ska det finnas en egenkontroll. Kläder ska även kunna spåras genom märkning. Hur märkningen ska utformas regleras av kraven i Produktsäkerhetsförordningen (GPSR).
Standarder för olika åldrar
Det är viktigt att gå igenom vilka risker som finns med varje modell för att undvika att säkerhetsrisker skapas vid utformningen. Beroende på barnets ålder finns olika säkerhetsaspekter att tänka på. Använd de standarder som har säkerhetskrav för kläder för barn i olika åldrar.
Ett exempel på säkerhetskrav är att kläder för barn upp till 3 år ska vara tillverkade så att smådelar inte kan lossna. Det har även inträffat olyckor där barn har fastnat med snoddar eller dragband och blivit hängande. Mer om det finns att läsa i våra tips till konsumenter här på webbplatsen:
Snoddar och dragband i barnkläder
Risker med huvor på barns ytterkläder
Du som företagare behöver säkerställa att barns ytterkläder inte kan orsaka strypning eller hängning. Huvor ska frigöras om barnet fastnar med dem i samband med aktiviteter eller lek. Allvarliga incidenter och dödsfall har skett, både i Sverige och utomlands, där barn har fastnat med huvan och blivit hängande. Risken för att fastna med huvor är i dagsläget inte reglerad i någon EU-standard.
Ny provmetod som kontrollerar om huvor lossnar
I Sverige håller branschen på att tillsammans med Konsumentverket ta fram en provmetod för att kontrollera och säkerställa att huvan på ytterkläder lossnar om barnet skulle fastna med huvan. Provmetoden ska kunna användas på olika sätt, exempelvis i samband med designutveckling av kläder, kontroll vid produktion och kontroll av färdig vara.
Arbetet med provmetoden sker inom arbetsgruppen SIS Tekniska kommitté 160, arbetsgrupp 13 Säkerhet i barntextilier. Provningsmetod för lösgörande av avtagbara huvor publiceras av SIS under 2026/2027.
Bakgrund till ny provmetod som kontrollerar att huvor lossnar
Produktsäkerhetslagstiftningen, GPSR, ställer krav på att kläder ska vara säkra. Konsumentverket ser den nya provmetoden som ett lämpligt sätt för tillverkare och importörer att kontrollera säkerheten på barnkläder. Många företag känner inte till säkerhetsrisken med huvor som sitter fast på kläderna. Konsumentverket uppmanar därför konsumenter att vara extra uppmärksam när de köper barnkläder med huvor. Läs mer om bakgrunden i våra tips till konsumenter här på webbplatsen:
Säkerhet och barnkläder - om huvor och dragband
Gör en riskbedömning om standard saknas
Lagstiftningen GPSR kräver att teknisk dokumentation tas fram och sparas av tillverkaren. Alla aktörer i försäljningsledet har ansvar för att kontrollera att endast säkra produkter säljs. Vissa typer av kläder och säkerhetsaspekter täcks inte in av standarder. Finns det ingen standard ska du göra en riskbedömning av produkten för att säkerställa att den är säker innan den kommer ut på den svenska eller europeiska marknaden. Ta hjälp av expertkunskap om du inte har kunskap själv.
En annan myndighet som också ställer krav på textilier är Kemikalieinspektionen. Deras regelverk ställer bland annat krav på kemikalier och tungmetaller i tyger och andra detaljer. Till exempel elektronik som integreras i en produkt.
Granskad: 6 oktober 2026